Ett Svenskpråkigt Åland

                                                           

 

.

 

Ett SJÄLVSTÄNDIGT ÅLAND 

                                  Vår långsiktiga vision                  Läs mer

 

.

 

Ett UTVIDGAT SJÄLVBESTÄMMANDE

Vi måste ta ETT större ansvar för Åland, när Den finska staten Låter bli

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Clas-Folke Hansen

.

Den långdragna Greklandskrisen är ett talande exempel på svårigheten att hålla ihop en union med 28 olika ekonomier och kulturer. Den grekiska krisen har gett upphov till en debatt om EU:s framtid där kritikerna har fått vatten på sin kvarn.

Med akut ekonomisk instabilitet, en ständigt ökande byråkrati och en oförmåga att hantera en växande flyktingström börjar allt flera stora medlemsländer att ifrågasätta unionens roll och funktion. I de stora sammanhangen har Åland som en liten minoritetsautonomi ingen roll i det som nu sker. Trots det finns det all anledning att göra en konsekvensanalys och starta en debatt om Ålands framtida relation till EU.

Ska vi bara foga oss i att prisdumpningen på mjölk till följd av handelskriget mot Ryssland hotar de åländska mjölkgårdarna och därmed Ålands enda mejeri? Eller att stöden till primärnäringarna ständigt försämras och krånglas till och att vi inte tillåts jaga sjöfågel på våren? Ska vi finna oss i att merparten av den åländska regeringens lagberedningsarbete går åt till att uppdatera och implementera EU-regler?

EU-flagga01 svDet har blivit dags att utvärdera 20 år av unionsmedlemskap och återuppväcka den diskussion som fördes 2003 och 2004 då både Ålands Framtid och Obunden samling motionerade om att utreda konsekvenserna av ett EU-utträde. Men finns det faktiskt någonting vi kunde vinna på det?

Den största långsiktiga utmaningen är tveklöst att EU är byggt för stora stater och strukturer och att byråkratin logiskt nog konstrueras därefter. På Åland får därför våra jämförelsevis små myndigheter lägga större delen av sitt arbete på att hålla sig uppdaterade med EU-regelverk som sällan kommer att beröra - eller än mindre utveckla - vårt småskaliga Åland. Med god vetskap om detta fenomen har samtliga Europas mikrostater valt att inte gå med i unionen. I dag klarar de sig alla galant genom olika samarbetsavtal med unionen. San Marino använder som känt euro som valuta och präglar egna mynt, trots att de varken är med i EU eller EMU.

Ett annat exempel på ett lyckat utanförskap är den autonoma ögruppen Färöarna som länge har haft Ryssland som marknad för sin så viktiga fiskexport. Färingarna säljer fisk till Ryssland som aldrig förr tack vare att de står utanför EU och således inte omfattas av den ryska handelsblockaden. Tack vare Färöarnas litenhet påverkas heller inte säkerhetspolitiken.

I grunden är EU trots allt ett fredsprojekt som har växt långt utanför den ursprungliga tanken att om handla istället för att kriga med varandra.

Men hur ser det då ut för den åländska EU-handeln? 2011 gick 75 % av vår varuexport till Finland och bara 10 % till Sverige, vilket visar att EU:s inre marknad inte för åländsk del har blivit den stora succé vi förväntade oss när vi gick med i unionen för 20 år sedan. Tvärtom verkar den nya skattegränsen snarare ha befäst Finland som vår viktigaste marknad, när Ålands ambition bakom EU-inträdet faktiskt just var att kunna vidga sin kundkrets.

Åland är, precis som Färöarna, samtidigt för litet för att hota Europas säkerhet vare sig i eller utanför unionen. Därutöver mår alla gamla strukturer och sanningar bra av att granskas kritiskt och vi menar därför att en utredning om ett alternativ till EU i syfte att ytterligare öka utbytet av kunskap, idéer, arbetskraft och kapital med omvärlden borde läggas till grund för en konstruktiv framtidsdebatt under nästa mandatperiod.

I Storbritannien har denna diskussion pågått länge och en aktiv debatt om olika alternativ kulminerar snart då britterna folkomröstar om ett utträde år 2017. Vi menar att en motsvarande diskussion även borde föras här på Åland, men istället utifrån ett genomarbetat objektivt faktaunderlag där konsekvenser och möjligheter som följer av ett utanförskap framgår.

Inte minst kunde det få fart på diskussionen i Helsingfors om att lösa en av de stora bristerna med dagens åländska EU-medlemskap: att vi inte ens har en plats i Europaparlamentet och kan påverka den EU-lagstiftning vi själva binds av dagligen.

Överväger fördelarna nackdelarna med dagens EU-medlemskap?

Ett seriöst och analytiskt svar på frågan skulle utan tvekan ge oss bra underlag inför kommande beslut om vårt förhållande till unionen.

Styrelsen för Ålands Framtid

 

.

Det är rätt frusterande att se hur turerna kring en gång- och cykelväg under landsvägen vid Solberget slutar med noll och intet. Det senaste är ett tjänstemannabeslut – märk väl att ministrarna orkar inte ens bry sig mera – som slutar med formuleringen: ”Ålands landskapsregering har inte behörighet att upphandla entreprenaden. Därtill behövs ytterligare planering och projektering göras innan upphandling kan ske. Röret under landsväg nr 3 och den tillhörande motionsstigen är således kommunens ansvar”.

Det här är ju bara låtsasmotiveringar. För det första är det landskapet som är väghållare för landsvägen och självklart har behörighet att göra upphandlingen. För det andra kan det vara på sin plats påpeka att planeringen av den aktuella rondellen tog lite över 7 år, detta apropå att det behövs mer tid. Men det är allmänt känt att trafikavdelningens tjänstemän inte vill ha en tunnel där utan att samma elefantsjuka som drabbade vägundergången i Söderby skulle få råda.

Det har sagts att det inte finns några ”rörtunnlar” någonstans på landskapets huvudvägar, men inte heller det stämmer. Låt mig nämna enbart två exempel: i Näfsby finns det en välfungerande tunnel som skolbarnen använder dagligen. Lite före korsningen till Karrböle finns en tunnel under Godbyvägen. Den kan var och en studera själv, den är billig, den är rationell och den är välfungerande. Men tyvärr kostar en sådan lösning bara en tiondel av vad ett monument typ den i Söderby kostar och då slår tjänstemännen bakut. Och igen och igen får vi se att utan politisk styrning blir det noll och intet.

Vid Solberget har det funnits alla möjligheter att lösa tunnelfrågan under byggtiden, men icke. Åtminstone inte i Jomala. Däremot asfalteras Östra utfarten och byggs om i stort varje år när Mariehamnspolitikerna får några idéer om hur det skall vara. Veronica Thörnroos sa i en intervju att landskapet inte kan bygga en tunnel åt Jomala. Men när Mariehamn ville ha en vid Strandnäs skola så stod nog landskapet för hela notan.

Så den här soppan visar att det är skillnad på kommun och kommun och väg och väg och det är inte acceptabelt. Det bor 1100 personer i Kalmarnäs-Solbergsområdet som blir lidande pga den nonsenspolitik vi sett de senaste tre och halvt åren. Och att Jomala till på köpet har hela tre ministrar i regeringen som sitter och sover och inte bevakar kommunens intressen är under all kritik.

Anders E-porträtt-fixat





Anders Eriksson, ÅF

.

(Axels partiledartal på Lappodagen 11 juli 2015).

Bästa ålänningar, tack för att ni tagit er hit idag! Och ett särskilt tack till er Lappobor som upplåter er fantastiska ö åt oss idag. Det låter förstås som en klyscha, men att få stå bland röd granit i gemenskap med människor som alla bryr sig så mycket om vårt älskade Åland att de tagit sig hit denna högsammardag värmer nog varje åländsk politiker på plats!

Men nog med klyschor, för visst kunde jag fortsätta här och prata om budget i balans, effektivare förvaltning, hållbar utveckling, om att stå upp för självstyrelsen och vårt svenska språk. Om att hela Åland ska leva och att alla ska ha det bra. Begrepp som hörs i debatten gång på gång, men allt för ofta utan vare sig innehåll eller preciseringar.

Så till er som har tagit er ända hit för att höra ytterligare politiska floskler får jag bara kallt meddela att jag är ledsen. Jag hoppas att jag gör er besvikna!

Det är lätt att vara stolt över Åland en dag som denna. För vi har massor att vara stolta över och det ska vi vara! Men det finns en nagel i vår självbild som sörjer mig mycket när jag träffar ungdomar som är ute och studerar, den äldre generationen som minns de tuffa åren på 50-talet, företagare och dagens småbarnsfamiljer som försöker få vardagen att gå ihop. Vi är inte särskilt stolta över våra politiker och vad de åstadkommer. Det sörjer mig mycket.

För när lilla Emma 8 år och hennes bröder inte vågar gå till mamma för att be om pengar till klassens utflykt för att hon vet att familjen redan måste gå till matbanken, hjälper det inte att få höra att vi måste utreda barnfattigdomen på Åland ytterligare en gång till före vi kan komma med åtgärder.

Däremot skulle ett förhöjt barnbidrag för ensamförsörjare hjälpa de 60 % av alla Ålands flerbarnsfamiljer med enbart en försörjare som idag lever under den relativa fattigdomsgränsen.

Inte heller enmansföretagaren Peter blir särskilt upplyft av att höra att vi måste vänta på en god vilja från finska tullen för att hitta en lösning när han för femtioelfte gången försöker övertyga en svensk leverantör att hon ska skicka fakturan utan moms, så att Peter sedan kan momsa in leveransen och skicka ett kvitto på det till leverantören.
Varje gång! När vi politiker sedan börjar prata om E-handel, med kanske 1000 liknande försändelser i veckan, då stänger Peter och de andra företagarna av lagtingsradion.

Vad de vill är däremot att vi bjuder in svenska och finska ansvariga politiker och tulltjänstemän till ett möte här på Åland för att välja att gå vidare med en av de förenklade lösningar som presenterats i Lindunger rapporten från svenska tullstyrelsen  den 28 juni 2002. Ni hörde rätt; 2002! Nästa regering kommer att bjuda in till detta 13 år försenade möte.

Åtminstone om ni ålänningar delar min starka övertygelse om att Ålands Framtid behövs di regeringsbordet nästa mandatperiod.

Åland behöver politiker som vågar hålla linjen. Politiker som vågar arbeta för en längre vision. Men framför allt politiker som vågar göra vad som krävs för att ta Åland dit.

Vi har en vision om självständigt Åland som lever på sina egna meriter. Vi kommer i höst att gå till val på att förtydliga hur vi vill ta oss dit och vad vi har att vinna på en sådan utveckling och jag vill redan nu försöka ge er ett axplock:

Det första steget är att skapa ordning och reda i självstyrelsen och det handlar i klartext om att återuppbygga förtroendet för åländsk politik. Ska vi utveckla vårt självsbestämmande måste en klar majoritet av ålänningarna vara övertygade om att lagtinget fattar bättre beslut för Åland än vad riksdagen i Helsingfors gör. Varför ska vi annars föra över mera makt till lagtinget?

För att lyckas med det krävs en ordentlig uppryckning av vårt politiska system:

  • Minska antalet politiker i lagtinget och regeringen, genom att låta ministrarna ha kvar sin plats i lagtinget och slopa en ministerportfölj. Detta skulle göra samarbetet mellan lagting och regering tätare och visa att även politiker kan göra ett bättre jobb trots att man är färre.
  • Begränsa antalet sammanhängande mandatperioder i lagtinget till maximalt tre för att säkra förnyelse på lagtingsbänkarna.
  • Öka arbetsbelastningen i lagtinget och höj arvodena för att göra det lättare för de högt utbildade, meriterade och ambitiösa ålänningar som inte är intresserade av att halvera sin inkomst och inte helhjärtat kunna ägna sig åt ett vanligt produktivt arbete en tredjedel av året.
  • Publicera samtliga omröstningsprotokoll och all närvarostatistik från utskottsmöten på lagtingets hemsida och TV-sänd alla lagtingsdebatter med hjälp av automatiserad teknik, för att ge ålänningarna bättre möjlighet att granska sina politiker.

Jag är övertygad om att vi på Åland, tack vare frukterna av vårt fantastiska utbildningssystem och våra kontaktnät har den absolut bästa kompetensen att utveckla vårt samhälle här, det gäller bara att i större utsträckning få kompetensen att söka sig till lagting, regering och förvaltning. Det är oerhört viktigt!

Ett nytt system med färre politiker, som alla måste arbeta mera under mer öppen granskning, där det blir lättare och mer inspirerande för utbildade, meriterade och ambitiösa krafter att kandidera skulle vara en viktig del i att lyfta åländsk politik från evighetskäbbel om Vårdöbroar, KST, Alkohol i parken och HEN.

För att låta åländsk politik handla om hur vi utvecklar vårt våra egna system i takt med vårt självbestämmande. Att skapa en modern e-förvaltning och en samhällsservice som byggs utifrån åländska småskaliga behov, där tillsyn och byråkrati skapas med tillit och förtroende för våra företagare som utgångspunkt, och inte som idag genom allehanda tillstånd och anmälningsplikter, direkt kopierade från miljonländer som Sverige och Finland som på ett helt annat sätt saknar det lilla samhällets förmåga att uppmärksamgöra tillsynsmyndigheterna när företagare, föreningar och medborgare bryter mot lagar och regler.

Inför ett totalstopp mot att rakt av kopiera finsk och svensk lagstiftning, minska omedelbart ÅMHM:s tillsynsplaner och sänk avgifterna för de kreativa och drivna krafter som vill utveckla vårt samhälle. Tillsyn och byråkrati ska inte få bromsa ett blomstrande näringsliv när vår samhällskassa behöver den som mest!

Dessa åtgärder skulle vara viktigt bidrag till att med konkret politik skapa förtroende för åländska politiken och tillit till självstyrelsens förmåga och börja göra oss stoltare över den åländska politiken!

Vi måste ha nått en bra bit på vägen när det nya självstyrelsesystemet planeras träda i kraft om 7 år 2022.

För även om vi nog alla är tacksamma för att den finska regeringen med Timo Soini som sitt ansikte utåt i världen inte har mera att säga till om på Åland så har vi mycket att göra före nästa självstyrelsesystem ska börja användas.

Men när vi väl är där ska vi stå redo för att påbörja den verkliga utvecklingen!

Vilket blir det andra steget på vägen mot självständighet:

1. Med en egen beskattning och egen ekonomi uppstår helt nya utvecklingsmöjligheter:

  • vi ska totalreformerna en av Europas mest protektionistiska fordonsskatter!
  • Vi ska sänka skatter på grön teknik och elbilar, på företagande och arbete för att istället beskatta utsläpp, brun energi.
  • Vi skaffar oss nya intäkter i form av farledsavgifter, luftrumsavgifter, Alkos vinst, samt att våra böter betalas till Åland istället för att försvinna in i den finska statskassan.

2. Vi kan skapa nya kvalificerade åländska arbetsplatser när både makt och offentliga tjänster flyttas från Helsingfors till Mariehamn.

3. Vi ska bygga upp förtroendet för åländsk politik hos rederinäringen för att tillsammans skapa Östersjöns mest attraktiva sjöfartsregister. Det vore en stor trygghet för Åland inte som nu behöva oroa sig över regeringen Sipiläs hot om att sänka stöden till passagerartrafiken med 20 miljoner euro! 20 miljoner! Två vårdöbroar per år!

4. Med en utvidgad utrikespolitik säkrar vi goda relationer till våra grannländer och hjälper våra företag att nå nya exportmarknader och själva förhandla fram allt från skattegränsavtal till utbildningsavtal.

5. Vi ska liksom San Marino prägla våra egna euro mynt för att marknadsföra oss över hela Europa! Vi ska ta nästa steg från Ö-spelen och bygga landslag som kommer att vara fantastiska förebilder för våra idrottande ungdomar att följa när de på Europas arenor representerar de åländska färgerna och samtidigt intresserar nya turister för våra härliga skärgårdsöar.

Det finns fantastiska möjligheter som idag blockeras av förteckningen över riksdagens behörigheter och makt över Åland. Vi måste våga riva den blockeringen! Vi vågar göra vad som krävs!

För oss i Ålands Framtid finns inga gränser när det gäller Ålands utveckling. Självstyrelsen har gett oss verktyg att påbörja en fantastisk samhällsutveckling. Men varför sluta här?

Vi ålänningar är ett eget folk. Ett folk med rätt till självbestämmande! Varför frivilligt låta Timo Soini begränsa den rätten?

När mina partiledarkollegor idag har pratat om frihet, begränsas den framöver på något sätt av den finska statsmakten. Baserat på antagandet att det per definition är tryggare att höra till ett större land.

När vi pratar om frihet finns det inga självklara gränser för vårt Åland som redan idag långt fungerar som en egen stat. När vi pratar om trygghet pratar vi om att skapa ett Åland där möjligheten och ansvaret att bygga ett Åland vi själva väljer och vill ha.

I takt med att Finland språkligt och kulturellt väljer att fjärma sig från Skandinavien genom att nu för andra gången nagga den obligatoriska skolsvenskan i kanten och ytterligare stänga sina gränser för inflyttning måste vi gå vår egen väg och istället riva gränshinder på framtidens öppna, internationellt aktiva och svenskspråkiga Åland.

Ålands Framtid vill bygga ett Åland som klarar sig på sin egna meriter i vår värld. Vi vill omedelbart efter valet sätta kraft på att bygga ett starkt förtroende för åländsk politik. Vi vill under det närmaste decennierna stegvis riva självstyrelsens begränsningar för att slutligen ta de sista stegen mot att leva som ett fritt och fredligt föredöme i samhörighet med våra små och stora europeiska grannstater.

Några av er kommer kanske snart gå hem och kalla oss för drömmare. Men vi är mer än stolta över att ha vår dröm, vår vision och vårt mål. Kalla den vad ni vill. För den behövs!

Även om jag är ung, är det är inte min framtid vi ska jobba för. Det är inte heller Emma 8 år och hennes bröder som fortsätter att tackar Matbanken. Det är för att deras barn och barnbarn ska få vakna upp till ett Åland som är än mer fantastiskt än det Åland vi känner idag.

Åland behöver inte fler politiker som jobbar för nästa val.

Åland behöver fler ambitiösa politiker som tar sikte på nästa generation!

.

KALENDER

No current events.