Då stadsfullmäktige den 1 mars behandlade revisionsrapporten över upphandlingen av konsulttjänster för en renovering av Mariebad utdelades tuff kritik mot den ansvarige tjänstemannen inom staden, infrastrukturchef Kai Söderlund.
Av rapporten framgår att Söderlund överskred sina befogenheter när han direktupphandlade konsulttjänsterna. Han bröt både mot stadens och EU:s upphandlingsdirektiv. Allt detta har jag ett flertal gånger påpekat i ett antal insändare och även motioner till stadsfullmäktige. Tyvärr för ganska döva öron bland de styrande partierna.
I strid med regelverk
I min egen undersökning av upphandlingen fann jag ett flertal hisnande detaljer som sammantaget för tankarna till någon typ av lojalitetsband mellan upphandlare och leverantör. Jag påstår inte att det är så, utan att det känns så.
Förutom att själva upphandlingen, i strid med flera regelverk, riktades mot ett enskilt konsultföretag saknade det avtalade uppdraget både slutsumma och slutdatum. Som grädde på moset undertecknades avtalet på konsultbolagets brevpapper.
Stadsdirektören införstådd
Dagen innan undertecknandet hölls ett möte med konsultbolaget där även dåvarande stadsdirektör Barbara Heinonen närvarade. Infrastrukturnämnden informerades nog, men inte om avtalets omfattning. I media kommenterade Heinonen upphandlingen så här:
”I fallet med Mariebad gjordes inga direkta fel, men det drog ut på tiden till följd av tidsfaktorn”.
’I den omfattande beredningen som ligger till grund för revisorernas rapport friskriver stadens fastighetschef sin egen chef, infrastrukturchefen, från ansvar genom att påstå:
”Ingen personal inom fastighetsavdelningen som var med vid valet av konsult och planering av uppdraget finns längre kvar i organisationen.”
Må vara att infrastrukturchef Kai Söderlund hade titeln infrastrukturdirektör vid den aktuella tidpunkten men det torde fortfarande handla en och samma person.
Tillåts agera offer
Som final på denna härva visar det sig slutligen att hela upphandlingen av tjänsten var helt bortkastad eftersom den föreslagna lösningen för vattenreningen inte visar sig följa ”branschstandard” och dessutom är starkt ifrågasatt inom branschen.
Genom mina egna utredningar hade jag förhoppningen att i ett tidigt skede engagera vår lokalmedia i ärendet. Ingen reaktion. Inte förrän nu, flera år senare, när två namnkunniga politiska företrädare förtjänstfullt tar ton i stadsfullmäktige.
Då reagerar media med buller och bång. Men inte mer än att dagen efter tillåta Kai Söderlund agera offer, utan vidare följdfrågor:
Kan inte blunda
”Jag har rent samvete och tar naturligtvis ansvar för de beslut jag har tagit. De besluten har jag tagit öppet och med stadens bästa i åtanke, det finns inga oklarheter kring det”.
Som folkvald politiker har man fått förtroendet av väljare att sköta stadens verksamheter. Det innebär att man inte kan blunda för oegentligheter och/eller slöseri med skattemedel. 340.000 euro kunde staden ha gjort någonting vettigare med.
Rolf Granlund (ÅF)