Dags för ålänningarna att välja framtid
Landskapsregeringen skriver ett ”argt” brev till statsrådet om hur Åland behandlats under coronakrisen. Hur många sådana brev har inte skrivits genom åren? Och vad har de lett till? Ingenting. Istället fortsätter självstyrelsen att urholkas.
Gång efter annan visar Finlands makthavare att Ålands rättigheter enligt självstyrelselagen inte gäller i praktiken då det kommer till kritan. Att Finlands företrädare fullständigt saknar respekt för Åland autonoma ställning med egen lagstiftning och parlament har blivit legio.
Finska översköljer Åland
Det visar sig inte minst språkligt där den finska statsmakten uppriktigt struntar i kravet på svenska som ämbetsspråk i kontakterna med Åland. Det spelar ingen roll hur många luntor på finska som skickas tillbaka. Floden av finska dokument som översköljer Åland fortsätter öka.
Självstyrelselagen stipulerar klart inom vilka områden Finland måste samråda med Åland. Men lagstiftningen får vika åt sidan för det finska, mer pragmatiska synsättet. Att samråda med ålänningarna, dessutom på svenska, är allt för omständligt. Sedan spelar det ingen roll att det bryter mot lagen, tycks de finska makthavarna resonera, enligt devisen att droppen urholkar stenen.
En kulturgaranti
Stenen i det här fallet är självstyrelselagen som sakta men säkert håller på att tappa sitt grundlagsenliga värde. Man kan också se det som att lagen håller på att skalas av till sin ursprungliga betydelse som en form av kulturgaranti för ålänningarna, utan egentligt självbestämmande.
Det har gått 100 år sedan Åland fick, eller rättare sagt blev påtvingad sin självstyrelse. Under tid har Åland fått en förändrad befolkningsstruktur. Frågan är om den nationalism i sin ofördärvade betydelse (åskådning som hävdar det egna folkets värde och intressen) räcker till för att försvara Ålands autonoma ställning?
Väldigt tyst
Undfallenheten bland det politiska etablissemanget gentemot makthavarna i Helsingfors har banat väg för Finland att frångå sina internationellt förpliktande skyldigheter gentemot ålänningarna. Sedan kan man ju fråga sig hur internationellt förpliktande dessa skyldigheter egentligen är eftersom ingen annan än ålänningarna höjer rösten i upprörda brev. På den internationella arenan är det tyst. Väldigt tyst.
Oberoende av samhällsåskådning och graden av nationalism är det dags att inse att självstyrelsen inte har någon framtid inom Finland. Droppen kommer sakta men säkert att urholka stenen och Åland blir en allt mer förfinskad del av Finland, ett landskap bland andra.
Dags att välja väg
Är det så vi ålänningar vill ha det? Om inte, är det verkligen dags att samla krafterna och på enad front välja en annan väg för Åland i framtiden.
Ålands Framtid
Brage Eklund, Pia Eriksson, Peggy Eriksson, Jonny Landström, Lena Anderssom, Hanski Ramström, Magnus Jansson, Christina Johansson, Rolf Granlund, Gunnar Granlund, Gunder Andersson, Pelle Hägglund, Hanna Segerström.