Saktteundantaget är Ålands livsnerv
Skatteundantaget har tjänat Åland väl. Men med EU-medlemskapet kommer även en i det närmaste förlamande byråkrati som givetvis utmanar fördelarna. Vi hade varit bättre rustade med nödvändiga åländska särrättigheter om vi hade haft ett säravtal med EU som Kanalöarna eller Europas mikrostater har. Men möjligheten att välja finns inte just nu.
Också före Ålands inträde i EU var skattegränsen mot Sverige nyckeln och en förutsättning för att färjetrafiken mellan Åland och Sverige kunde utvecklas och kraftfullt bidra till utvecklingen av turismen, företagandet, arbetsplatserna och välståndet på Åland.
Hamna i en prekär situation
När våra hårt arbetande företagare nu vill aktualisera diskussionen om skattegränsen behöver man komma håg detta faktum:
Utan skattegräns, det vill säga utan skattefri försäljning på färjorna till och från Åland, skulle vårt örike hamna i en mycket prekär situation, i en negativ spiral som inte kan förutses eftersom vi tycks tro att det är givet att vi har täta, förmånliga och tillförlitliga året runt kommunikationer.
ÅSUB skrev 2012 i en utredning: ”Den åländska ekonomin är till stora delar uppbyggd kring den taxfree-baserade rederinäring som i dag utgör kärnan i norra Östersjöområdets största maritima kluster. BNP per capita, den ekonomiska tillväxten, befolkningsutvecklingen, sysselsättningen och hushållens samlade inkomster är till betydande delar beroende av den ekonomi och den sysselsättning som trafiken på de skattefria sjörutterna mellan Sverige, Åland, Finland och Estland genererar.”
Färjesjöfarten en livsnerv
Färjesjöfarten är på alla sätt Ålands livsnerv. Men det är inte bara Ålands. Av de cirka 10.000 (finns ingen nyare siffra) direkt och indirekt anställda som rederiklustret sysselsätter är cirka tre fjärdedelar bosatta utanför Åland, främst inom södra Finland och Stockholmsregionen.
Låt oss, gud förbjude, tänka oss ett scenario där Ålands skatteundantag och den skattefria ombordförsäljningen på färjorna upphör. Detta skulle få oanade följder för den ekonomiskt och sysselsättningsmässigt tunga och redan i dag ansträngda färjenäringen. Stora delar av det landbaserade åländska näringslivet skulle hamna i en negativ spiral.
Effekterna på ekonomin och arbetsmarknaden skulle bli avsevärda med konsekvenser och behov på ekonomiska anpassningar bli omfattande. För att inte tala om arbetslösheten.
De viktigaste förlorarna
Enligt ÅSUB:s statistik från 2018 uppskattas den åländska landturismens sysselsättande effekt vara mellan 670 till 910 personer och för hela turismen mellan 2.400 till drygt 3.400 personer.
Vilka blir då de viktigaste förlorarna vid ett taxfree- stopp? Enligt mig följande:
• Rederier och anställda på fartyg med skattefri ombordförsäljning på rutterna via Åland
• Underleverantörer och transportföretag och anställda som är beroende av efterfrågan inom den taxfree-baserade sjöfarten
• Bilburna och privatpersoner som utnyttjar taxfree-trafikens förmånliga och bekväma trafikutbud, Export- och importfirmor som regelbundet använder färjornas bildäck för sina transporter
• Hamnar, myndigheter och anställda vars inkomster och sysselsättning är beroende av den taxfree-baserade färjetrafiken.
Så bästa läsare och vänner: tänk efter före.