Jag och Ålands framtid var rätt ensamma i vår kritik av den nya livsmedelslagen under den offentliga remissdebatten i lagtinget. Något som media i sedvanlig ordning inte tog upp. Därför vill jag återge lite av vad jag sade.
Den nya lagen om livsmedel är en mycket viktig lagstiftning, syftemålet är att se till att endast säkra livsmedel släpps ut på marknaden. Det står att lagen innehåller möjligheter att förbättra verksamhetsbetingelserna för livsmedelsföretagare. Men när det gäller det sistnämnda är det lite svårt att utläsa på vilket sätt? Några svar gav inte heller regeringen.
Flexibelt för vem?
Det är en omfattande procedur en liten producent ska uppfylla. Samtidigt sägs det att ett av målen med förslaget är att göra regelverket och tillsynen mer flexibelt, men utan att livsmedelssäkerheten äventyras och det låter ju bra.
Men frågan är flexibelt för vem? Jag gick igenom punkt för punkt där det blir mer flexibelt och maktfullkomligt för ÅMHM, men inte ett ord om hur det skulle bli mer flexibelt och bättre för små livsmedelsproducenter.
Grundavgift slår snett
Ett syfte med förslaget är att intäkterna för livsmedelstillsynen ska ökas genom att man inför en ny årlig grundavgift på 150 euro, som enligt huvudregeln är lika stor för alla och tas ut av all tillsyn. Är det rimligt att stora Orkla betalar samma avgift som en liten syltburkstillverkare ute i Geta?
Värt att notera är också att livsmedelsföretagare hos vilka det inte årligen görs inspektionsbesök ändå måste betala. I stället skulle de få ”sakkunnigtjänster” från myndigheten som stöd för sin egen verksamhet.
Det är på gränsen till magstarkt att en inspektionsmyndighet anser sig kunna fungera som någon sorts stöd/företagarrådgivare till hur duktiga företagare ska sköta sin verksamhet.
Oklart om viltkött
Det var ett lite märkligt inslag i onsdagens Ålandstidningen om att det skulle bli enklare att sälja viltkött. Om det vet vi inget i dag. Det står så här i lagförslaget:
”Förslaget innebär även att de bestämmelser som för närvarande finns i den nuvarande blankettlagen om livsmedel och som möjliggör försäljning av viltkött i mindre mängd till konsumenter och livsmedelsföretagare för direkt vidareförsäljning till konsumenter inte kommer att ingå i den föreslagna blankettlagen.”
Det sägs vidare att det kommer att komma i en förordning. En förordning som lagtinget inte sett röken av ännu.
Målsättning att sätta fast
Under rubriken 4.3.2 Mål i lagframställningen står det:
”Det ligger i näringsidkarnas intresse att företag som bryter mot lagen åker fast. Det nya snabba administrativa sanktionsmedlet, påföljdsavgift för livsmedelstillsyn, främjar den målsättningen.”
Är det faktiskt regeringens enda mål att åländska företag ska åka fast? Är det enda man vill uppnå när det gäller livsmedelsproduktion?
Igen inget om den andra parten. Inte ett förbannade ord om hur man i den extremt tuffa situation som många småskaliga livsmedelsproducenter befinner sig vill stötta, förenkla och hjälpa till från regeringens sida.
Stora ord, lite verkstad
Det går minsann att sätta upp stora affischer med att ”Hela Åland ska leva”. Eller i valkampanjer dra till med att man vill ha ”världens bästa företagarklimat”
Men när man har en möjlighet att göra något för att uppnå de målen, ja då sitter både lantråd och näringsministern helt avdomnade.
Hur kan Centern, Moderaterna och Obunden samling lämna ett så här ensidigt lagförslag, som enbart är utarbetat för att underlätta för byråkraterna? Samtidigt som man lämnar de åländska livsmedelsföretagen därhän.
Anders Eriksson (ÅF)