Ålands centrala geografiska läge är urgammalt. Kung Valdemars segelled gick på 1200-talet från Danmark, längs Sverige över Åland till Finland och Estland. Den gamla vikingaleden Austrvegr passerade Åland. S:t Olavs pilgrimsled knöt samman Nidaros i Norge med Rom och sätter än i dag Åland på kartan.
Längs länken över Ålands hav växte Svea rikes Stockholm, Uppsala och Åbo fram. Här skapades under 1600-talet den postväg med de gästgiverier som dagens åländska landturism utvecklats ur. Dagens Åland är ett resultat av århundraden av sjöfart, turism och – inte minst – viljestyrka.
Ett utsatt läge
Ett centralt läge är också ett utsatt läge. Krig och ofred har drabbat Åland. Men man lät sig inte kuvas, bondeupproret 1808 bekräftar detta. Den ryska tiden var omvälvande. Bomarsund byggdes, föll och Åland blev demilitariserat.
När maktbalansen försköts ville Finland komma loss från Ryssland och Åland ville komma loss från Finland för att återförenas med Sverige. En namninsamling med begäran om en åländsk folkomröstning om statstillhörigheten tillbakavisades av Finland, som i stället erbjöd Åland självstyrelse och Åland i sin tur avvisade den.
Ålänningarnas röst tystades och ledarna Sundblom och Björkman fängslades. Situationen var fastlåst.
Ålandsrörelsens betydelse
Parterna (Sverige, Finland och Åland) kunde inte hitta en lösning på frågan om Ålands statstillhörighet. Nationernas Förbund inkallades som medlare och beslutade att Finland skulle få suveräniteten över Åland. Ålänningarna medverkade inte i beslutet.
Utan Ålandsrörelsen vore inga svenska garantier inbäddade. Tack vare Ålandsrörelsens aktivitet blev den tystade rösten ändå hörd i Nationernas Förbund. Men resultatet blev motsägelsefullt – ett Åland som är kulturellt svenskt men juridiskt och statsfinansiellt finskt. Den yttre konflikten blev löst, men den inre bestod.
Dogmatiskt skyltfönster
Även Färöarna avvisade ett erbjudande om självstyrelse från Danmark efter andra världskriget, men fick, till skillnad från Åland, hålla en folkomröstning om självständighet som fick en knapp majoritet och avvisades. I stället inbäddade parterna folkviljan i hjemmestyrelagen som är en öppen avtalslösning där i princip allt går att förhandla om.
Den dogmatiska, åländska självstyrelsemodellen brukar framhållas som ett ”skyltfönster”, men den är inte eftersträvansvärd. Tvärtom formulerades det färöiska självstyret 1948 pragmatiskt som ett bilateralt förhandlingsresultat mellan Färöarna och Danmark. Färöarna lämnade statusen som ett ”landskap” och blev i stället ett ”folksamhälle” inom danska kungariket. Parterna löste konflikten själva.
Tillit och förtroende
Den färöiska autonomilösningen bygger på tillit och förtroende mellan stat och självstyrelse. Den har sin förebild i den brittiska modellen för sina autonoma territorier. Detta har visat sig vara en stor fördel.
Som exempel på den snabba färöiska utvecklingen sedan självstyrelsens start (Åland 1921, Färöarna 1948) kan nämnas att Ålands flagga antogs år 1953, Färöarnas godkändes 1940 (före självstyrelsen), Ålands radio och tv Ab bildades år 1996, Färöarnas radio 1957, AX Post 1984 och FO Post år 1976, Högskolan på Åland bildades år 2003, Färöarnas universitet 1965.
Två helt skilda system
Utvecklingstakten synliggör systemen. År 2005 förhandlade Färöarna på fyra år fram en modern ramlag. Lagen innebär att samtliga rätts- och politikområden kan övertas, dock inte de som tillhör staten Danmark: statsöverhuvudet, högsta domstolen, valuta, försvar och utrikespolitik. Trots att utrikespolitik är ett statsområde möjliggör ramlagen en egen färöisk utrikespolitik.
Skillnaden jämfört med Åland är stor. Ett enigt åländskt lagting inledde för snart tio år sedan förhandlingar med Finland om en ramlag enligt färöisk modell. Förslaget förföll och efter tre regeringsperioder har de åländska önskemålen bantats ner till en bråkdel av det ursprungliga förslaget trots Finlands utfästelser om en utvecklad självstyrelse.
Självstyrelsen – ett museiföremål?
Efter hundra år av begränsad autonomi står Åland nu inför ett vägval. En ”landhöjning” med en förhöjd status är nödvändig. Färöarnas mål från år 2000 är en ”fri association” med Danmark, det vill säga ett eget land i ett rike utan att vara en suverän stat. Islands stegvisa utveckling inom Danmark gick före Åland med självstyrelse 1904, en ”fri association” 1918, sedan stat 1944.
Åland behöver ta itu med den helt stora frågan och vägen dit erbjuder många möjligheter inom Finland, till exempel en fri association, förbundsstat eller union som föregår frågan om en suverän stat.
Om ”landhöjningen” inte sker riskerar Åland bli som Pommern i dockan, trygg och väl förankrad med storhetstiden bakom sig, vacker att se på, men kommer ingen vart.