sv en

Nyheter

Kalender

Tyvärr finns det inte något evenemag just nu, kika tillbaka inom kort!

Anders Eriksson i budgetdebatten: Dags att bygga ett ekonomiskt hållbart Åland

Ålands Framtid

Jag tror att rätt många anföranden budgetdebatterna genom åren har börjat med orden ”Åland står inför stora utmaningar”. Och det är väl rätt naturligt, det skall vara en utmaning att styra ett självstyrt land. Däremot kan vi konstatera att utmaningarna just nu är ovanligt många. Men det är också intressant att lite fundera på hur de olika partierna tar sig an dessa utmaningar.
ÅF föreslår igen för tredje gången att regeringens verksamhetsutgifter nästa år minskas med åtminstone 5 procent. Att minska kostnaderna för landskapets verksamhet är det enda sättet att få ekonomin i balans, när behörigheten över skatteintäkterna saknas. Speciellt när också berättigade justeringar av klumpsumman uteblivit. En ekonomi i balans var denna regerings tidigare mantra. Hör vi något om det mera från lantrådet och finansministern?
Vissa politiker lär också igen kritisera oss för att vi inte beskriver i detalj hur dessa inbesparingar skall gå till. Men låt oss denna gång slippa den nonsens-debatten, utan förklara ni i stället hur lägger man ett detaljerat sparförslag på basen av det här budgetförslaget? Det finns ingen detaljinformation alls mera att tala om, inte ens en informativ tjänstetablå. Ingen jämförelse av kostnadsökningen från föregående år osv, osv. Det finns inget faktaunderlag i det nya budgetupplägget att bygga seriösa finansmotioner på. Jag förstår nog att det är just det som är meningen med hela upplägget. Men det är en farlig strategi att försöka dölja en dålig finanspolitik genom att mörka underlaget för förslagen.
Men från vår sida vill vi peka på i vilken riktning vi anser att den ekonomiska politiken bör gå. Speciellt när det ackumulerade underskottet för 2014 är hela 51,2 miljoner euro, ett underskott som ökar med ytterligare 8,8 miljoner euro i nästa års budgetförslag.
Jag vill med den bild som dyker upp på väggen bakom mig nu illustrera att något måste göras. Men för att också radiolyssnarna skall förstå vill jag beskriva bilden.
Den visar en jämförelse mellan andelen offentligt anställda på Åland, Finland och Sverige På Åland har andelen offentligt anställda vuxit från 28,2 procent år 1987 till 37,2 procent år 2012. Medan utvecklingen i både Sverige och Finland varit den rakt motsatta. I Sverige har andelen sjunkit från 34,7 procent år 1987 till 31,7 procent år 2012. I Finland har andelen sjunkit från 33,6 procent 1987 till 31,2 procent 2012.
Det sistnämnda är alarmerande på grund av att både Åland och Finland har samma intäktskälla för den offentliga ekonomin. Och det är än mer alarmerande pga att Finland under tiden anpassat sin offentliga sektor till en tuffare ekonomi medan Åland kontinuerligt utökat densamma. Detta är inte en hållbar ekonomisk politik och det är inte att ta de utmaningar vi står inför på allvar.
Sammanfattningsvis visar bilden att andelen offentligt anställda ökat med 32 % på Åland medan den minskat med –9 % i Sverige och minskat med –7 % under samma tidsperiod. Bilden visar också att något måste göras.
Och det kan jag försäkra att ÅF är beredda att göra. Och jag kan också försäkra att till skillnad från tidigare oppositionspolitiker som nu stöder regeringen kommer vi att driva samma ansvarsfulla politik även i regeringsställning.
Jag sade inledningsvis att Åland står inför stora utmaningar. Men Åland saknar fortfarande en jobbpolitik, det är något ÅF anser att behövs. Vi har en stark lönsamhetskris i hela livsmedelsklustret, chippstillverkningen undantagen. Vi har svaveldirektivets införande som kommer att pressa en redan hårt trängd sjöfartssektor, vi har en snart intill vettlöst tungrodd och dyr byråkrati som drabbar företagen och speciellt småföretagen, dessutom med högs tillsynsavgifter. För att motverka det här behövs en kraftfull politik. En politik dagens LR saknar. De enda anslag på näringsavdelningen som ökar är arbetslöshetsersättningarna där vi nu är uppe i 4,1 milj. euro.
Vi har haft ett näringspolitiskt spörsmål på gång en längre tid. En debatt som grundstött pga av Vårdöbron och andra problem. Den viktiga debatten blir nu efter budgetdebatten och jag tror att en nyskapande jobbpolitik, näringspolitik om vi kalla det så förtjänar en egen mässa.
Vi kan konstatera att inte heller detta är hållbart och låt mig använda det som en åsnebrygga som tar oss vidare till miljön.
I budgetförslaget finns ett stycke om de fyra hållbarhetsprinciperna. Exakt samma stycke som ingick i landskapsregeringens meddelande om ett hållbart Åland 2051. Således har landskapsregeringen helt struntat i finans- och näringsutskottets betänkande i frågan som antogs till på köpet enhälligt av lagtinget. Dessutom uppmanade utskottet i betänkandet landskapsregeringen att utarbeta en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av en ständig och jämn BNP-tillväxt och att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden. Det är inte hållbart att reglera förutsättningarna för en sektor på ett sådant sätt att verksamheten bara flyttar från eller läggs ned på Åland och bedrivs i Ålands närområden istället.
Det här mina damer och herrar var ett enormt viktigt ställningstagande av lagtinget. Vi fick ett synnerligen flummigt ”hållbarhetsmeddelande” från LR. Det här styrde FNU upp på ett förtjänstfullt sätt och fick faktiskt in lite substans i ärendet. Men här står vi två månader senare kan konstatera att vi har en regering som inte bryr sig om de beslut lagtinget tar. Det är ju lätt att lägga ett ”snömosmeddelande” om att Åland skall vara hållbart 2051, men  lägger inte två strån i kors för att uppnå målet, Det har inte kommit ett eget lagförslag inom miljöområdet som tillfört någon konkret miljönytta under den här mandatperioden. Däremot har kopieringsapparaten gått varm och byråkratin svämmat över alla bräddar.
En aktiv miljöpolitik kräver konkret handling. Därför vill ÅF lyfta en viktig miljöfråga i en av våra finansmotioner. Det har länge och är fortfarande tillåtet att tömma allt avloppsvatten från fartyg i Östersjön. För oss är det fullständigt oacceptabelt. Med tanke på att passagerarfartygen transporter över 90 miljoner människor årligen är det en betydande belastning på Östersjöns redan sårbara miljö.
Östersjön har ändå utsetts som ett särskilt känsligt område där strängare krav på utsläpp av toalettavfall från passagerarfartyg kommer att gälla. För att reglerna ska kunna träda i kraft – för nya passagerarfartyg från och med 2016 och existerande passagerarfartyg från och med 2018 – behöver länderna runt Östersjön meddela IMO om att det finns tillräckliga mottagningsanordningar för toalettavfall i hamnar som trafikeras av passagerarfartyg.
HELCOM skulle på sitt senaste möte i Riga 4-6 november ta beslut om att meddela IMO att Östersjöländerna är beredda och har de mottagningsmöjligheter som krävs för att IMO ska förbjuda utsläpp från fartyg enligt tidtabellen jag nämnde. Tre länder Ryssland, Polen och Tyskland motsatte sig emellertid av olika skäl detta beslut.
Här ligger frågan nu. Därför måste landskapsregeringen aktivt driva på så det blir ett totalförbud mot dumpning av toalettavfall i Östersjön. Här kommer ÅF att ligga efter er med blåslampan. Här kan Åland profilera sig internationellt genom att ställa sig på barrikaderna.
Avslutningsvis kan vi konstatera att med den regering vi har idag så har vi en finanspolitik, en näringspolitik och en miljöpolitik som inte är hållbar och det är inte att ta de utmaningar vi står inför på allvar.
Åland och ålänningarna förtjänar bättre. Vi måste få till en politik med verkligt innehåll och engagemang som är hållbar och ansvarsfull. ÅF är beredda att ta det ansvaret. Vi kommer att ha fullt fokus på att ingå i nästa regering. Det här håller inte längre. Vi måste få till stånd en förändring.  Åland och ålänningarna förtjänar det.
Anders Erikssons gruppanförande i lagtingsdebatten 18.11.2014.

Tillbaka

Kalender

Tyvärr finns det inte något evenemag just nu, kika tillbaka inom kort!