Kalender
Tyvärr finns det inte något evenemag just nu, kika tillbaka inom kort!
Anders Eriksson: Kandidatseminarium
Välkomna till ÅFˋs KANDIDATSEMINARIUM
Den gångna vintern har varit en intensiv tid för de aktiva medlemmarna inom Ålands Framtid. Inom styrelsen har vi arbetat flitigt med kandidatnomineringen till höstens lagtingsval och till våra styrelsemöten har vi bjudit in samhällsintresserade personer för att diskutera med dem om en eventuell kandidatur. Det är viktigt att vi lägger ner mycket tid på kandidatnomineringen, så att de kandidater som kommer in till lagtinget blir en homogen grupp, som arbetar bra tillsammans. På det sättet uppnår vi det bästa resultatet i det politiska arbetet för en utveckling av självstyrelsen mot självständighet.
Vi vill inte göra som flera av de etablerade partierna, d.v.s. till vilket pris som helst ha så många kandidater som möjligt. Resultatet blir då en slätstruken politik, som inte ska skrämma bort någon väljare.
Arbetet går vidare med vårt valmanifest. Det ska vara så tydligt att alla som läser det klart ska kunna se vad vi vill uppnå med vår politik.
Inför valet är det viktigt att vi har en fungerande valorganisation. Vårt mål är att ställa upp 20 kandidater, vi har ungefär 10 klara idag.
Flera medlemmar har under vintern framfört kritik att vi inte synts så mycket i offentligheten, men som ni förstår har det här arbetet tagit mycket tid och kraft. Vi tror inte heller på att hålla på och trumma ut sitt budskap i tid och otid. Ålänningarna är ett sånt folk som vill ta saker och ting till sig i egen takt och utan allt för mycket påverkan. Det är en bra egenskap som vi bör respektera.
En kort tillbakablick på hur Ålands Framtid grundades:
Under mina år som näringsminister i landskapsstyrelsen blev jag många gånger frustrerad över hur omöjligt det var att få något gehör för de åländska frågorna i Helsingfors. Jag var inte ensam om att känna det på det här sättet, många av de aktiva politikerna tyckte samma sak, men ingen verkade se någon lösning på problemet.
Ändå kom det som en chock för många, när jag i augusti 1998 i en intervju i Ålandstidningen föreslog självständighet som en utväg ur vår återvändsgränd.
Samtidigt gick Thusse Eriksson och grunnade på samma problem och också han hade kommit fram till att självstyrelsen måste utvecklas mot självständighet för att Åland skall kunna behålla sin ekonomiska välfärd och fungera som ett svenskspråkigt samhälle.
Ålands Framtid bildades främst för att sprida kunskap om hur självständighet skulle kunna förverkligas. Ett mål var också att lyfta samhällsdebatten från att handla om älgjakt och vattenskoterförbud till att handla om samhällsutveckling. Vi har ordnat välbesökta seminarier och föreläsningar och hösten 2000 gav vi ut rapporten “Ett ramverk för ett självständigt Åland” med professorerna Dag Anckar och Barry Bartmann som författare.
Vi har besökt och diskuterat med de etablerade partierna, med den förhoppningen att någon av dessa skulle ta tag i självständighetstanken och föra upp frågan på dagordningen. Trots att 23 % av den åländska befolkningen (enligt ÅSUB:s undersökning) helt eller delvis stöder självständighetstanken vågar ändå inget parti ta tag i frågan. På Ålands Framtids höstmöte i Eckerö 2001 uttrycktes en klar vilja bland medlemmarna att föreningen ska ställa upp i lagtingsvalet och därmed bli ett parti.
Så för oss är nu nästa etappmål höstens lagtingsval.- 23 % av lagtingsplatserna betyder nästan 7 mandat.
Vi är övertygade om att Ålands Framtid behövs i samhällsdebatten och i lagtinget. Folk vill ha en tydlig linje och ett alternativ till dagens slätstrukna hukarpolitik. Det är en stor utmaning att försöka få in de stora framtidsfrågorna i åländsk politik.
Det vi i första hand ska rikta in oss på är:
Hur ska vi kunna bevara vårt svenska språk, vår åländska kultur och identitet?
Hur ska vi kunna behålla vår välfärd utan en fungerande sjöfartspolitik?
Hur ska vi göra vår röst hörd i den alltmer globaliserade politiken t.ex. i Bryssel.
Hur ska vi få tillbaka ekonomisk sans och måttfullhet i den åländska politiken?
Som småbarnsföräldrar tycker jag förstås att det är bra med badhus, men nu håller politikerna nog på att ta sig vatten över huvudet, när det byggs två stora badinrättningar. Detta som ett exempel på att politikerna helt har tappat greppet om den åländska ekonomin.
Självständighet i sig är ingen lösning på ovannämnda frågeställningar, men vi behöver ett styrelseskick som ger oss fullt rörelseutrymme och ett tydligt ansvar.
Nu finns det en konstig uppfattning om att det alltid är någon annan som har det yttersta ansvaret, om det sedan är i Helsingfors eller Bryssel de finns, vet jag inte. Vi ser allt fler heltidspolitiker som jazzar runt och inte tar ansvar för sina beslut. Inte verkar de heller vilja ha mer ansvar.
Självständighet innebär att vi blir tvungna att tänka i nya banor, vi får in mer entreprenörsanda i politiken.
Omvärlden, och vi själva också, har ofta kallat ålänningarna för företagsamma. Är det sant? Jo det var det, men idag är det få nya företag som startas upp. Och om man inte får bidrag verkar ingen ens fundera på något nytt.
Är det då farligt att försöka klara sig själv? Tvärtom, därför är det högst nödvändigt att byta spår NU när vi tydligt börjar se trenderna.
Annars kommer vi småningom att sitta som förlamade och gapande fågelungar, som väntar på att Helsingfors och Bryssel ska mata oss. Då är vi verkligt illa ute och då är det för sent att ändra riktningen.
Många på Åland anser att vi har det så bra att det inte finns någon orsak att göra en ändring i statstillhörigheten.
Men varför har vi det så bra? Jo, det är p.g.a. framsynta politiker och företagsledare som med den omtalade goda åländska entreprenörsandan startade företag för 20-30 år sedan och från dem kan vi idag fortfarande skörda frukterna.
Som jordbrukare börjar jag förstås vid den här tiden att fundera på vårbruk, men vi måste alla som vill Åland och ålänningarna väl, hjälpas åt att så nya frön om våra barn och vi själva på ålderdomen ska kunna sitta och säga att vi har det ju så bra.
När det gäller sjöfarten menar många att vi måste informera Helsingfors mera om hur viktig den är för Åland. Men sanningen är att Helsingfors har precis all information. Varför gör dom då inget? På den frågan finns det finns två svar;
Är det så det inte finns någon direkt illvilja, utan man gör helt enkelt egna prioriteringar. Varför skulle t.ex,.finansministeriet skapa prejudikat för en liten struntnäring som står för 0,7% av Finlands BNP? Skulle det ha varit skogsindustrin, Nokia eller Sonera hade de finska politikerna förstås haft en annan inställning. Finland och Åland har ett så olika näringsliv att vi aldrig kommer att kunna räkna med att intressena sammanfaller.
Eller är det en medveten strategi att knäcka Ålands ekonomi för att på så sätt försätta oss i en beroendeställning?Enligt mitt synsätt är båda svar relevanta, beroende på vem det handlar. Det finns olika motiv i Helsingfors också. Det som är avgörande för oss är förstås att vi här på Åland har ett sådant styrelseskick att vi själva kan göra de prioriteringar som är avgörande för att vi kan bevara den åländska välfärden även framledes.
Det står utom alla tvivel att Ålands Framtid behövs i den åländska politiken för att folk skall få upp ögonen för de riktigt stora överlevnadsfrågorna!.