Nyheter

Ålandstidningens ledare tar mitt i prick i onsdagstidningen upp den tama debatten på Åland. Det handlar mest om allmänheter och otydliga budskap som inte ger så mycket för väljaren att ta ställning till.

I övriga Norden är lagtingsval och kommunval åtskilda utom i östra Norden Sverige, Åland och Finland. Konstigt för mig som växt upp i ett starkt debattklimat på Färöarna, för denna kombination hämmar debatten. Jämförelsevis ligger valdeltagandet till lagtingsval på Färöarna, på cirka 90 procent som är högst i Norden, och till kommunvalet på cirka 85 procent som hålls med två års mellanrum. För Ålands kombinerade val är deltagandet cirka 65 procent.
Ett kombinerat val kanske fungerar i stater som har full behörighet med försvar, domstol, utrikespolitik, valuta, statsöverhuvud med mera där det är lättare att urskilja nivåskillnaden mellan stat och region. Men för Ålands del som har en begränsad självstyrelse som i mångt och mycket kan jämföras med kommunernas självstyrelse är det en degradering.
Ålands självstyrelse behöver ett lyft för att skilja sig från kommunernas självstyrelse. Nu drunknar lagtingsdebatten i kommundebatten som är dominerande. Men det är de övergripande frågorna som styr de underliggande, därför är det så viktigt att väljaren är medveten om skillnaden.
Det hjälper inte heller att de flesta partierna är mittenpartier med variation över samma tema. Det är inte respektfullt när väljaren inte utmanas, för det är just i utmaningen som vi växer.
Ålands valdebatt är ganska långt textbaserad och mindre visuell vilket skulle gynna väljaren. Det jag saknar på Åland är en aktiv tv med levande debatter som kommer ut på landsbygden och skärgården och gör intervjuer i möten mellan kandidat och väljare. Det skulle engagera.
Offentliga media har en direkt skyldighet att förmedla demokratin ut till alla. För kroppsspråk, röst, talesätt och känslan av närhet inne i vardagsrummet säger mer än många ord.

Maiken Poulsen Englund (ÅF)