Tyvärr finns det inte något evenemag just nu, kika tillbaka inom kort!
Anders Eriksson i Hbl: Samerna får det bättre, ålänningarna sämre
Ålands Framtid06.12.2022
Artikeln är hämtad från Hbl 3.12.2022
Vad betyder den finska självständighetsdagen för en ålänning som i årtionden kämpat för ett starkare självstyre för Åland? HBL ställde frågan till politikern Anders Eriksson, som tycker att den finländska överhögheten beter sig respektlöst mot den åländska autonomin.
Anders Eriksson får ibland frågan vad han har emot Finland.
Absolut inget, brukar han svara. Hans mamma var trots allt finlandssvensk, hans hustru är från Helsingfors och under åren som politiker har han fått många finländska vänner.
Men, tillägger han över videolänk från Mariehamn, Finland har firat över hundra år av självständighet och borde visa mera respekt för sin enda autonomi.
– Det har aldrig varit så illa ställt med det åländska självstyret som det är just nu.
Hur ska du fira självständighetsdagen?
– Jag vet inte ens vilken veckodag det är, säger Eriksson och sträcker sig efter en kalender.
– Det är en tisdag. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sänder förstås en tanke av tacksamhet till dem som slogs i vinterkriget, min morbror var en av dem. Men för mig är den åländska självstyrelsedagen den 9 juni viktigare än den 6 december.
Nej, Anders Eriksson är ingen separatist.
Det ordet för tankarna till en man i basker som, med bössa i hand, vill alla illa, säger han.
Han vill bli beskriven som en ålänning som vill att Åland har en så stark självbestämmanderätt som möjligt.
”Jag sänder förstås en tanke av tacksamhet till dem som slogs i vinterkriget, min morbror var en av dem. Men för mig är den åländska självstyrelsedagen den 9 juni viktigare än den 6 december.”
Erikssons perspektiv är långt. Egentligen skulle 1999 bli hans sista år som politiker. Då hade han varit näringsminister i åtta år. Som centerpartist hade han valts in i lagtinget 1987.
De finns de som ryggar för ordet ”självständighet”. Jag brukar fråga om de verkligen vill att grannen ska bestämma hur mycket pengar de har i plånböckerna och hur pengarna används.
I början av 2000-talet var Eriksson med och grundade Ålands framtid (ÅF). Först som en tankesmedja som skulle lyfta den åländska självständigheten på dagordningen, sedan som politiskt parti.
I valet 2003 fick ÅF två mandat. Som bäst har man varit uppe i tre. Just nu sitter Eriksson på ÅF:s enda mandat i lagtinget.
Betyder det att det går konjunkturer i den åländska självständighetstanken?
– Om det varit en tuff batalj mellan Åland och Finland, och ålänningar i gemen känner sig orättvist behandlade, då växer stödet för självständighet. När ÅF bildades visade en opinionsmätning att 37 procent av ålänningarna kunde tänka sig ett självständigt Åland. Det var fler än de som var starkt emot tanken.
– Just nu tycker nog de flesta att det är bra som det är. De flesta har fullt upp med sitt. Det är när det finns en samstämmig kritik mot Finland som resulterar i nyhetsrubriker som folk reagerar.
”Man möttes av respekt från de finländska tjänstemännen. I dag är den respekten obefintlig.”
Tanken på ett självständigt Åland föddes under Erikssons tid som minister. Då var förhållandet mellan Finland och Åland ändå betydligt bättre än i dag.
– Man möttes av respekt från de finländska tjänstemännen. I dag är den respekten obefintlig.
Men också under goda tider har ålänningarna känt sig frustrerade över den finländska överhögheten.
Det här var ett skäl till att ÅF bad professorerna Dag Anckar och Barry Bartman ta fram ett ramverk för hur ett självständigt Åland kunde förverkligas, baserat på hur andra mikrostater nått sin självständighet.
Eriksson understryker att det handlar om en vision. Den existerar vid sidan av det dagliga politiska arbetet och han är inte den som ständigt basunerar ut ett självständighetsbudskap.
Dessutom visar ÅF:s blygsamma framgång i förra lagtingsvalet att det är de små, populistiska plånboksfrågorna som tilltalar väljarna, inte de stora visionerna.
Tyder det på att ålänningarna redan ser sig själva som självständiga?
– Det finns de som säger så. Och så finns det de som ryggar för ordet ”självständighet”. Jag brukar fråga om de verkligen vill att grannen ska bestämma hur mycket pengar de har i plånböckerna och hur pengarna används. Då får jag höra att det är en helt annan sak, men i min värld är det inte det. En familj vill bestämma över sina egna angelägenheter, liksom en kommun vill bestämma över sina. Detsamma gäller för ett självstyrande landskap. Åland behöver en vision för att komma någon vart.
Den finländska inställningen till
Åland ses som ett arv från tsarismen
Eriksson tvivlar inte på att ett självständigt Åland skulle klara sig ekonomiskt sett. Näringslivet är starkt, men det politiska kunnandet på Åland brister.
Den politiska ledningen på fredens öar är för försiktig. Den borde sätta större press på makten i Finland, och göra mera väsen av sig.
– Man måste komma ihåg att Finland fick överhögheten över Åland för att man lovade ett självstyre, ”så fritt det överhuvud är möjligt för ett landskap som icke utgör en egen stat”. Dit är det långt ännu, säger Anders Eriksson.
– Katalanska politiker kastas i fängelse när de ordnar folkomröstning. Men de når ut internationellt. Jag har varit rätt ensam om att påtala svikna löften, oförståelse och respektlöshet från finländskt håll.
Eriksson har av finländare fått höra att ålänningar är rika som troll och otacksamt gnälliga i sin demilitariserade zon. Då har han kontrat med att inte heller Finland tyckte om förryskningen, innan landet blev självständigt.
Paradoxalt nog, säger han, kan den finländska inställningen till Åland ses som ett arv från tsarismen: när allt ska styras centralt finns inte rum för avvikande åsikter.
– Men man måste komma ihåg att Finland fick överhögheten över Åland för att man lovade ett självstyre, ”så fritt det överhuvud är möjligt för ett landskap som icke utgör en egen stat”. Dit är det långt ännu.
Ålands har reducerats
till en fläck på kartan
Löften sviks då arbetet med att förnya självstyrelselagen inte bara drar ut på tiden utan också leder till att lagförslaget urvattnas, säger Eriksson.
Kriget i Ukraina och coronapandemin har inte fått honom att tänka om.
Kriserna och visionen om ett självständigt Åland är olika saker, och konsekvenserna av kriget har Finland skött bra, säger Eriksson.
Han riktar ett tack till president Sauli Niinistö och utrikesminister Pekka Haavisto, bland annat för attdemilitariseringen är tryggad i Finlands Natoansökan.
Men hanteringen av pandemin får underkänt: viktiga dokument har levererats sent och mestadels på finska – något som inte ska vara möjligt enligt självstyrelselagen – och den stängda gränsen till Sverige blev ett hot mot den åländska sjukvården, som inte längre fick tillgång till svenska specialister.
Åland har reducerats till en fläck på kartan, summerar Eriksson. Ingen finländsk politiker skulle våga eller se det som politiskt nyttigt att lyfta frågan om ett utökat åländskt självbestämmande.
”Jag identifierar mig som
ålänning och europé”
Vid tidpunkten för intervjun debatteras sametingslagen i Finland. Centern har kommit på kollisionskurs med de övriga regeringspartierna.
Jag föreställer mig att många samer har tudelade känslor inför självständighetsdagen, då Finland har svårt att garantera deras rättigheter. Kan du som ålänning känna likadant?
– Du ställer en väldigt ledande fråga, men givetvis har du rätt. Det är 2022 och Finland borde kunna respektera folks rättigheter mer än vad som nu är fallet.
– Men vi behöver inte gå långt tillbaka i tiden så hade samerna inga rättigheter alls. Nu börjar de få dem, medan vi ålänningar förlorar dem. Jag noterar att SFP engagerat sig i sametingslagen. Det är bra, fast partiet borde ha engagerat sig i den åländska minoritetens intressen på ett annat sätt än det gjorde i början av regeringsperioden.
Identifierar du dig i någon mån som finländare?
– Nej, egentligen inte. Jag identifierar mig mera som ålänning och europé.
