Public service-debatten måste bygga på fakta
Public service (PS) tillkom i en tid då det varken fanns kommersiella radio- och tv-kanaler eller internet. Syftet var att producera radio och tv för den breda allmänheten. För att finansiera detta infördes en licens som alla medborgare med radio- eller tv-mottagare skulle betala. Senare inskränktes det till endast tv-innehav.
Eftersom utsändningar var allmänhetens tjänst infördes strikta regler för att programverksamheten. Objektivitet och saklighet var honnörsord. I takt med kommersiell etermedias inträde har PS ålagts ansvar att producera program som inte är kommersiellt intressanta för sponsorer och reklam, men som behövs för det demokratiska, offentliga samtalet.
Fel att nalla reklam
Med undantag för TV4 producerar få eller inga kommersiella radio- och tv-kanaler samhälls- och kulturprogram just på grund av att dessa inte drar annonsintäkter.Tyvärr har SVT börjat nalla på den kommersiella reklamkakan genom att lägga in sponsorsjok inför sportsändningar. Det är direkt fel med hänvisning till PS:s uppdrag som oberoende, samhällsfinansierad media.
Lika lite som reklam hör de mest ytliga lekprogrammen hemma inom PS. För att få en fungerande mediemarknad måste uppdelningen av innehåll mellan offentliga och kommersiella medier vara klar och tydlig.
Utifrån ovanstående uppfyller Ålands radio & tv delvis sitt uppdrag i allmänhetens tjänst. Bra är de samhällsorienterade programmen och de politiska debatterna/utfrågningarna. Nyhetsverksamheten har en hel del att önska då den ofta är ytlig och bygger på färdigt serverat underlag. Den egna journalistiken är begränsad.
Dåligt är utfyllnadsprogrammen, utan något som helst samhällsbelysande syfte. Samtidigt förstår jag att dessa innehållslösa mellanakter finns för att överhuvudtaget hålla liv i kanalen under en hel dag.
För litet befolkningsunderlag
Att producera kvalitetsprogram inom ramen för PS kostar nämligen De som dessutom efterlyser mer tv-produktion inom ramen för Ålands radio & tv:s nuvarande budget är fjärran verkligheten, om det är tv-program likt SVT eller TV4 man jämför med. Att producera tv kostar mångfalt mer än radio.
Ytterligare en viktig sak är att befolknings- och därmed finansieringsunderlaget för PS på Åland är mikroskopiskt litet i förhållande till våra grannländer. I Sverige med över 10 miljoner invånare beräknas public service-avgiften årligen dra in omkring 9 miljarder kronor.
På Åland är vi knappt 30 000. Om vi ska ge Ålands radio & tv motsvarande ekonomiska verksamhetsförutsättningar som SVT och SR handlar det alltså om astronomiska summor per invånare.
Kommer att självdö
För att om möjligt få rätsida på den i många fall oinitierade PS-debatten på Åland måste politikerna, dvs lagtinget, utifrån fakta och vision bestämma uppdraget för det åländska bolaget i verksamhetens tjänst. Jag och mitt parti Ålands Framtid är beredda att ta den diskussionen när som helst.
Slutligen: Jag förstår utspelet från Jannik Svensson (Lib) om att lägga ned public service. Han är uppväxt i den digitala eran där ytlighets- och fakejournalistiken allmänt blivit accepterad och där fördjupning i nyhetstexter bytts ut mot snuttläsande på nätet.
Vad Svensson dock glömmer i sitt påstående om att samhällsjournalistiken kan skötas kommersiella aktörer är att programinnehållet inte bär sig ekonomiskt och därmed kommer att självdö inom överskådlig framtid.
Och så länge det inte finns några likvärdiga alternativ för att bevara en levande samhällsdebatt behövs oberoende public service.