Minska byråkratin för lantbrukarna
Det är dags att ta gårdarnas ekonomiska bekymmer på allvar om vi vill fortsätta ha en varierande landsbygd med små och stora gårdar, öppna landskap och lantbrukare som har en framtidstro.
Straffen för att göra ett misstag i betesrapporter, djurregistret, lamningsregistreringar, gödslingsplaner, växtföljdsplaner med mera saknar helt proportioner. Att som lantbrukare riskera att gå i konkurs vid ett misstag ger en känsla av otillräcklighet och osäkerhet.
Klump i magen
Det finns ingen annan bransch som är satt under sådan press och kontroll som lantbrukarna. Även när man vet att man har alla papper i ordning får man en klump i magen när samtalet om att en kontroll ska utföras kommer. De som har en ekologisk produktion har en ännu hårdare kontroll att vänta.
Att man ska få ett straff om man medvetet fört myndigheter bakom ljuset är självklart men de bör stå i relation till det så kallade brottet. Om det begåtts ett oskyldigt fel bör man få en realistisk tid på sig att ge en förklaring eller att åtgärda felet.
Innebar konkurs
Jag talar av egen erfarenhet eftersom jag hade problem med Eviras djurregister när jag hade får. Vid en kontroll påtalade jag att jag hade problem med registret. Det utlovades hjälp. Efter kontrollen fick jag veta att ett ”litet straff” skulle fastställas, det handlade om drygt 1.000 euro. Det kändes hårt men det kunde jag ta bara jag fick hjälp med registret.
När beslutet damp ner i postlådan några dagar in i december höll jag på att svimma. Alla djurstöd skulle återkrävas för det föregående året och jag skulle bara erhålla hälften av kommande års djurstöd. Jag blev apatisk, orkeslös och uppgiven. Detta innebar konkurs!
Tvingades ta strid
Jag kände mig orättvist behandlad då felen inte berodde på mitt tillkortakommande utan på att Evira inte gjort rätt, trots att jag påtalat felen. Jag återhämtade mig, gjorde skrivelser, kopierade min planering över djurgrupper och min avel och krävde en ändring.
Det tog cirka två veckor så fick jag ett nytt beslut på posten. Beslutet hade återtagits och mitt straff innebar några hundra euro i böter, men fortfarande ingen hjälp med det riktiga problemet.
Behövs rådgivande myndighet
Jag orkade resa mig och ta striden men hur många i samma situation har gett upp? Våra lantbrukare måste känna att det finns stöd och rådgivning och att de inte alltid är under uppsikt som potentiella fuskare. Jag tror inte att det finns någon som medvetet gör fel men allt administrativt arbete tar bort tid från det ”riktiga” lantbruksarbetet.
Det behövs en rådgivande myndighet som samarbetar tätt med kontrollanterna. Rådgivaren bör vara med när de eventuella felen upptäcks för att på plats hjälpa till att göra upp en plan för hur och när felen ska åtgärdas.
Orimliga påföljder
Proportionerna på straffen bör ses över. Det är inte rimligt att en lantbrukare får högre straff än en knarklangare!
Och byråkratin bör minskas. En lantbrukare har valt sin livsstil för att hen inte är intresserad av att sitta och bläddra i papper och fylla i blanketter. Ett konkret exempel är flyttningsanmälningarna som ska göras senast sju dagar efter att djuren flyttats mellan beten.
Dessa rapporter hamnar troligen underst i en skrivbordslåda. Om myndigheten vill kontrollera att detta fungerar kan de utföra en kontroll där djurhållaren visar sina egna ”böcker” och så kan man göra en stickkontroll utgående från dessa anteckningar. Redan där borde en hel del ”papperstid” försvinna.