Hållbar säljakt räddar yrkesfisket
Säl och skarv förorsakar mycket större skada för yrkesfiskarna runt Östersjön än man tidigare trott. Det visar en rapport som bygger på intervjuer med över 200 fiskare från sex länder, däribland Finland och Sverige.
Bara i Finland orsakar de växande säl- och skarvbestånden det kustnära fisket ett inkomstbortfall på 8 miljoner euro per år.
Det är nästan 20 gånger högre än de allmänna uppskattningar som naturvårdsorganisationer gör och som långt ligger till grund för den förhållandevis blygsamma skadeersättning som EU betalar ut.
Serveras fiskbord
Rapporten visar att våra yrkesfiskare kämpar i en mycket tuffare motvind än myndigheterna velat inse. Fisk finns nog, väldigt mycket faktiskt, men vi människor är inte ensamma om att vilja fånga den.
Hur blev det så här?
Jo, för att sälar är smarta djur och det har väl inte undgått någon att de gärna äter färdigt fångad fisk som ligger och väntar i nät.
Med tillgång till färdigt serverade fiskbord mår sälen extra gott. Den åländska sälstammen har ökat markant och fortsätter öka eftersom det inte bedrivs någon regelrätt jakt på den.
Förr var säljakten en nödvändighet för att överleva i skärgården. Nu är frågan åter aktuell, med den skillnaden att det nu handlar om överlevnad för en hel yrkesgrupp.
EU förbjuder försäljning
Jägare har vi i stort antal på Åland och många kunde nog tänka sig att jaga säl. Men det finns vissa försvårande omständigheter.
Det största problemet är att EU endast tillåter skyddsjakt. Det betyder att vi nog får skjuta säl men inte sälja sälprodukter, vilket leder till att man som jägare då inte kan skjuta mer än man kan ta vara på, enligt god jaktsed. Få, om någon, jägare skjuter säl för att sedan dumpa den.
Det andra stora problemet är att sälen till största delen befinner sig långt ute på allmänna vatten. På våra allmänna vatten har dock, av någon outgrundlig anledning, bara jägare bosatta i Finland rätt att jaga.
Det finns ett stort intresse från svenskt håll att kunna köpa säljaktsresor, men inte ens med åländsk guide får dessa ”utbölingar” komma hit och spendera sina pengar på säljakt.
En Hållbarhetscentral
Tänk om …
… vi kunde marknadsföra säljaktsresor till de åländska utskären.
… vi kunde locka med att man får lära sig reda säl, kanske ta med sig både sälolja och skinn hem.
Tänk om det fanns någon hållbarhetscentral dit man kunde lämna in de skjutna sälarna för förädling så de kunde serveras som mat på äldreboenden, skolor och restauranger?
Hållbarhetscentral? Vad är det, kanske de flesta tänker.
Ta emot vilt och fisk
Jo, i mitt huvud är det ett slakteri i antingen privat eller landskapets regi, dit man kan lämna in allehanda vilt och fisk för förädling för att det sedan ska komma ut i butiker eller till nytta på annat sätt.
Det finns säl, skarv och mårdhund till exempel där man kan använda både kött, skinn och olja till olika saker.
Det finns vitfisk som fiskas i reduceringssyfte som det kan lagas fiskbiffar av. Det görs faktiskt i liten skala men de biffarna skickas härifrån.
Det finns både älg och rådjur som kunde få komma ut i butikerna.
Vad behövs för att vi ska kunna genomföra detta då?
Vi kan bättre än EU
Först och främst måste den åländska jaktlagen uppdateras så att nordbor får komma hit och jaga under förutsättning att de har en ålandsk guide med sig.
Sen måste vi även få EU att förstå att säljakt kan bedrivas på annat sätt än att man springer på isen och klubbar gulliga kutar blodiga.
Vi måste få EU att begripa att vi kan jakt bättre än dem.
ÅLANDS FRAMTID
SAM ’KNATTE’ PALÉN
PETER SANDBERG