Tvångslagar föder ingen kreativitet
Under den här mandatperioden har kommunstrukturreformen diskuterats och debatterats i det oändliga. Jag har från dag ett ställt mig mycket skeptisk till denna drastiska förändring av kommungränserna i landskapet.
Att kommunstrukturen behöver ses över kan jag se som nödvändigt men att så radikalt förändra något som har fungerat sedan socknarna blev kommuner verkar ogenomtänkt.
Ingen kompromissvilja
Regeringen har dessutom tänkt pressa igenom denna reform utan hänsyn till vad en majoritet av befolkningen tycker vilket är skrämmande då de är folkvalda och bör lyssna till vad majoriteten av kommuninvånarna vill.
Det finns heller ingen kompromissvilja i regeringen. Vi i Lumparland och Lemland har begärt en utredning om en sammanslagning av våra kommuner men då vi fått avslag på denna begäran har vi bestämt att lägga denna tanke på is.
Regeringens agenda är att ha fyra kommuner på Åland. Men om man kunde lyfta blicken från ritbordet lite och förstå att det är ett för stort steg att ta så kunde man kanske komma till en kompromiss där 16 kommuner kanske kunde bli sex eller sju vilket inte är vad regeringen önskat men det är en bra bit på vägen.
Måste få ta tid
Den reform, som Ålands landskapsregering nu vill tvinga på oss kommuninvånare, är den största och mest omfattande på Åland i mannaminne. Så varför är det så bråttom? Som med all förändring, dragen ur gräsrotsmyllan, måste det få ta tid.
Vi ute i kommunerna måste få tid på oss att smälta idén och se fördelarna som en sammanslagning eventuellt kunde innebära.
Som företrädare för den minsta kommunen på fasta Åland är jag uppriktigt rädd! Rädd för att bli av med all närdemokrati som vi byggt upp och som bevisligen fungerar för oss. Rädd för att skolan stängs och att barnomsorgen flyttar.
Kommunens hjärta dör
Det skulle innebära att kommunens hjärta dör. Butiken i kommunen skulle troligen stänga eftersom kommunen är en stor kund där och vem flyttar till den delen av en ny kommun där det inte finns någon butik, ingen barnomsorg och ingen skola i närheten.
I bästa fall blir vår del av den nya kommunen en sommarstugekoloni. Och det är inte vår framtidsvision av hur vår kommun ska utvecklas. Det finns säkert många saker som kunde förbättras men det är ett arbete som sker kontinuerligt av lokalt engagerade kommun-invånare som kan sin kommun.
Jobba i lugn och ro
Så Ålands landskapsregering låt oss jobba i lugn och ro nu. Ni har lagt fram ert förslag och vi har sett det. Ge oss nu utrymme och tid att i första hand utveckla våra samarbeten som några kommuner redan har för att sedan på en konstruktivt och frivilligt sätt eventuellt gå samman till färre kommuner. Att på Putin-manér stifta tvångslagar föder ingen kreativitet och god vilja från kommunernas sida.