Nyheter

Nina Fellman balanserar på trovärdighetens brant

I Nya Ålands ledare i onsdagens tidning ”Partiledarna eniga om vikten av samarbete”, reflekterar Nina Fellman över veckans partiledardebatt. Hon kritiserar undertecknad för att föreslå sparåtgärder. Samtidigt berömmer hon den vänsterledda landskapsregeringen för sin enighet och arbetsro, trots att regeringsföreträdarna inte ens vill medge att landskapets ekonomi står inför en kris där likviditeten går från 170 miljoner € år 2009 till nollstrecket redan 2015 om inga ytterligare åtgärder vidtas.
Man kan med fog ställa sig frågan om det snarare är Fellman själv som saknar trovärdighet?
”Annat är det med Ålands framtids Axel Jonsson, som i debatten fick Moderaternas Johan Ehn att framstå som en gråsosse. Och det berodde inte på att Ehn klivit vänsterut, utan på att Axel Jonsson placerat sitt parti så långt ut på högerkanten att trovärdighetsstupet är mycket nära.”, skriver Fellman.
Vidare beskriver hon ÅF:s förslag som ”gigantiska sparkrav” som riskerar förorsaka ”mänskligt lidande”. Hon väljer då att bortse från det faktum att Ålands Framtids ekonomiska linje konsekvent tagit sikte på en årlig inbesparing på 5 % i landskapets egna verksamheter. En linje som omöjligen kan rasera den åländska välfärden.
Att som Fellman gör, utmåla detta som extrem högerpolitik, är enligt vår uppfattning den analys som passerat trovärdighetens gräns.
Samtliga partier är överens om att landskapets utgifter och intäkter måste balanseras. För att göra detta behövs 20 miljoner senast 2015. Detta mål kan bara nås genom tre alternativ; att spara, höja intäkter genom skatter och avgifter, eller att gå till banken. Det är de olika synsätten på vägen dit som utgör kärnan i den ekonomiska politiken och blottar de ideologiska skillnaderna.
Ålands Framtid, som i nordiska mått är ett renodlat mittenparti, står rakt och öppet för att Åland som idag har ett av världens mest utbyggda välfärdssystem har råd att till största del nå målet genom inbesparingar i landskapets verksamheter.
Att fortsätta på den sittande regeringens inslagna väg mot budget i balans genom höjt skattetryck och minskade stimulanser i form av egna investeringar och stöd till näringslivet är säkert motiverat i ett regeringskollegium som leds av ett socialdemokratiskt lantråd. Knappast överraskar det någon att Fellman ivrigt applåderar. Det är dock en politik som direkt försämrar möjligheterna för det åländska näringslivet att resa sig stärkt ur krisen då köpkraften försvagas och byggprojekt uteblir.
Mot den bakgrunden gör Fellman i sin ledare dock en korrekt iakttagelse när hon menar att Johan Ehn (M) framstår som en ”gråsosse”. Men orsaken är inte att vi i Ålands Framtid rört oss högerut från vår mittenposition, utan att de tidigare borgerliga partierna, som nu sitter i regering, valt att låta sig företrädas av ett lantråd med illröd halsduk som uppenbarligen också konsekvent drar det längsta strået i förhandlingarna om den ekonomiska politiken.
Till sist respekterar jag Fellmans egen politiska färg, men som ledarskribent borde hon väl ändå vara tacksam för att det finns ett verkligt politiskt alternativ? Inte minst för demokratins skull. Lite mera ödmjukhet på den fronten skulle stärka hennes trovärdighet betydligt, istället för att som nu undergräva den med ytlig analys i rödgrå undertoner.
Axel Jonsson
Ordförande för Ålands Framtid.

Tillbaka