sv en

Nyheter

Kalender

Tyvärr finns det inte något evenemag just nu, kika tillbaka inom kort!

Självstyrelsen, inledning

Ålands Framtid

SJÄLVSTYRELSEN – INLEDNING
1. En översikt av processen mot Ålands självständighetSjälvständighet och svenskhet hava sålunda djupa rötter i åländsk tradition.
Så formulerade sig Ålands landsting i sin festskrift med anledning av den åländska självstyrelsens 25 årsjubileum den 9 juni 1947. Redan under medeltiden hade Åland en särställning med ett landsting med beslut och uttalanden som grundade sig på åländska lagar, leges terrare. Det medeltida Åland intog sålunda en mycket självständig ställning inom det svenska riket.
En växande grupp ålänningar anser att det är dags att åter försöka uppnå en självständig status för Åland. Vi tror nämligen inte längre att dagens självstyrelse är en framkomlig väg för ålänningarna att vandra. Finlands bestående olust med vår självstyrelse har med eftertryck understrukits på senare tid genom finska lagreformer och en ur åländsk synpunkt farligt passiv sjöfartspolitik. Samtidigt påvisar inte minst den europeiska integrationen, där besluten idag fattas långt över huvudet på de åländska politikerna, med eftertryck behovet av en ny konstitutionell status för Åland.
Sällskapet Ålands Framtid har därför sedan våren 1999 arbetat för målet att Åland ska uppnå en ny statsrättslig status i form av ett självständigt örike, dvs att Åland blir en i raden av världens många mikrostater. Genom en konsekvent demokratisk process vill vi alltså initiera till att Åland skall erkännas som en suverän stat i enlighet med internationell rätt.
Orsakerna till att vi som privatpersoner valt att ägna både pengar och tid åt visionen om ett självständigt Åland är att vi vill främja en fortsatt positiv utveckling för vårt örike och motverka en hotande stagnation både ifråga om ekonomi och politik. Främst handlar självständighet om att ålänningarna ska ta både politiskt och ekonomiskt ansvar fullt ut för sitt örike.
Beträffande de ekonomiska förutsättningarna ser vi tendenser till att Åland är på väg att bli en bidragsekonomi, dvs att det länge blomstrande öriket gör sig beroende av externa transfereringar för att klara de grundläggande behoven. Dagens finansiella system med en fast klumpsumma, varvid finska staten återbetalar på Åland uppburna skatter för finansiering av självstyrelsens funktioner, tryggar endast verksamheten inom delar av den offentliga sektorn. Fortfarande skall det privata näringslivet via skapande av arbetsplatser stå för merparten av det åländska välståndet både i form av privat köpkraft och kommunala skatteinkomster. Därför är en aldrig så stor summa pengar från Helsingfors inte annat än en falsk trygghet, en trygghet som dessutom när som helst kan försvinna ifall botten går ur den Nokia-baserade finska ekonomin.
Vi anser att systemet med klumpsumma på sikt är farligt för drivkraften i den åländska ekonomin, delvis för att vi institutionaliserar vår egen svaghet, delvis för att systemet inte sporrar till effektivitet inom administration och politik. Åland hotas idag att marginaliseras både politiskt och ekonomiskt. Vi fruktar en stagnation som inte bara utarmar dagens självbestämmande utan som dessutom gör ålänningarna beroende av externa bidrag. Detta är ett ovärdigt sätt att hantera arvet från Ålandsrörelsens kampår.
Vi hyser inte några bittra eller negativa tankar gentemot Finland av idag. Den finska republiken är fortfarande ung och är helt enkelt inte mogen att inom sina gränser hantera ett självstyrt område med ett eget folk och ett språk som inte talas av landets majoritet. Erfarenheterna från 1990-talet pekar på att det är den starkaste som alltid vinner när Ålands status på ett eller annat sätt står i vägen för eller inskränker på Finlands suveränitet. Varken de högsta domstolarna eller övriga statsorgan drar sig för att i sin bedömning ta hänsyn till politiska statsintressen istället för att göra en strikt juridisk bedömning av självstyrelsesystemet.
Det är inte heller någon dramatisk förändring vi eftersträvar. Efter 600 år av samhörighet med Sverige, cirka 120 år av ryskt styre och mer än 80 år av finsk överhöghet är det helt enkelt fråga om villkoren för att kunna överleva som ett litet folk mitt I Östersjön genom att anpassa sig till särförhållanden och ålänningens särart, att utnyttja ålänningarnas sociala och kulturella styrka.
Redan år 1920 föreslog Nationernas Förbunds representanter att ålänningarna skulle fundera på självständighet som ett alternativ till det sedermera avvisade kravet om återförening med Sverige. In i det sista kämpade Ålandskungen Julius Sundblom för sitt kära folk och bad strax före sin död år 1945 om svenskt stöd för ett suveränt Åland. Visionen om ett självständigt Åland är alltså långt ifrån ny och i likhet med Julius Sundblom anser vi det bäst att ålänningarna tar ödet i sina egna händer. När ett övervägande agrart samhälle som Åland både 1920 och 1945 ansetts moget för politisk suveränitet, borde alla förstå att Åland år 2003 med sin djupt rotade demokrati, inneboende styrka och öppna och diversifierade ekonomi har alla möjligheter att bli ett föredöme bland världens mikrostater.
En avgörande faktor är också att det internationella klimatet för världens minsta statsbildningar aldrig någonsin varit så gynnsamt som i våra dagar. Dessutom gynnas Åland specifikt av att vi kan tillgodogöra oss svenskspråkig lagstiftning, litteratur, radio, TV, tidningar och mycket annat från våra grannländer. För andra statsbildningar i vår storlek är annars just kostnaderna för upprätthållandet och bevarandet av det egna språket en mycket tung börda. Åland år 2000 med sin djupt rotade demokrati, inneboende styrka samt öppna och diversifierade ekonomi har till och med möjligheter att bli ett föredöme bland världens mikrostater.
Många frågor kräver en ingående politisk diskussion innan ålänningarna via en folkomröstning kan ta ställning till förslaget till en ny åländsk grundlag. I första hand vill vi peka på de rekommendationer som sakkunniga lyfter fram i den utredning som Sällskapet Ålands Framtid beställt. Åland kan dessutom dra många lärdomar utifrån Färöarnas pågående frigörelseprocess från Danmark.
Bland de frågeställningar som kräver en djupgående analys och debatt finns t.ex. Ålands förhållande till Finland och Sverige, relationerna till den europeiska unionen, örikets valuta, graden av utrikesrepresentation och medlemskap i internationella organisationer.
Via politisk suveränitet öppnas dörrarna till det internationella samfundet och därmed till inflytande, inte minst inom den europeiska unionen ifall ålänningarna väljer att ånyo ansluta sig till gemenskapen. Suveräniteten blir därmed en stor resurs både ifråga om att bevaka åländska intressen och marknadsföringen av öriket. Suveräniten ger tillsammans med hög komp nivå möjlighet till så dan flexibel h legislativ och adm snabbhet som skapar övertag i allt mer konkurens utsatt värld.
Redan här och nu vill vi betona att alternativet självständighet inte är att söka gammelmodiga vägar, inte vore ett hot mot det åländska folket och inte heller vore ett äventyr in i det okända.
Det förvånar oss att det fortfarande finns ålänningar som tror att Åland som en del av Finland via det som kallas för ”Regionernas Europa” skulle kunna få ett inflytande värt namnet inom EU. Beträffande Ålands framtida relationer med EU, finns det inga logiska argument varför inte EU skulle godkänna de unika undantagen som ingår i Ålands nuvarande EU-avtal oavsett om Åland väljer ett innan- eller utanförskap. Sedan är det en helt annan sak att ett suveränt Åland skulle ha helt andra förutsättningar, kunskap och erfarenhet att styra sin tillvaro och därmed säkert vore benäget att ompröva vissa av de nuvarande skyddsstadgandena. Vi vill dock understryka att även den frågan kräver bifall av en åländsk folkmajoritet.
Talet om det okända vittnar om okunskap om hur det internationella samfundet fungerar. Med början i bilaterala avtal med grannländerna och medlemskap i Nordiska rådet skulle ett självständigt Åland skaffa sig nära relationer med EU och andra globala organisationer. För en liten nation är samarbete med och öppenhet mot omvärlden en nödvändighet.2. Problemen med dagens åländska autonomi
A) Fördelningen av lagstiftningsmakt mellan det åländska lagtinget och den finska riksdagen är en ständig källa till konflikter, något som tär på relationerna och oförtjänt framställer ålänningarna som bråkiga och krävande.
B) Finland har via regering och riksdag under 1990-talet klassat ner den åländska självstyrelsen och det är med oro vi kan konstatera att autonomins status är ytterst oklar till följd av den nya grundlagen. Orsaken är att finska statsmakten trots åländska protester inlemmat Åland bland kommuner och statlig förvaltning och samtidigt lämnat självstyrelsen utan grundlagssäkring. Därutöver bör nämnas att finska speciallagar enligt Finlands justitiekanslerns bedömning kan sätta stadgandena i självstyrelselagen ur spel.
C) Till orosmolnen i fråga om respekten för Ålands status bör läggas hanteringen av utnämningen av Ålands tionde landshövding 1999. Justitiekanslerns (JK) ämbete gav tillsammans med justitieministeriet klartecken till inrikesministeriet att nonchalera självstyrelselagens entydiga bestämmelser om att det är lagtinget och ingen annan som har rätten att inför Finlands president vaska fram kandidater för detta statliga ämbete. Därmed accepterade JK-ämbetet, den högste övervakaren av lag och ordning, att ett av självstyrelselagens folkrättsligt förankrade stadganden åsidosattes.
D) EU-medlemskapet har tyvärr visat att Finland inte är villigt att ta i beaktande Ålands status varken i fråga om inflytande eller den folkliga förankringen via en plats i Europaparlamentet. Finland prioriterar sina egna nationella och partipolitiska intressen framom att ta hänsyn till den åländska konstitutionen. Domstolsutslag från de högsta rättsinstanserna tyder på att även justitie- och förvaltningsråden gör samma bedömning av statsintressenas företräde.
E) Finland vill inte längre kännas vid löftena från år 1920, ett löfte som uppenbart påverkade NF-beslutet i juni 1921 i för finskt vidkommande positiv riktning, om att den åländska självstyrelsen skulle få utvidgas så långt det är möjligt för ett område som inte utgör en egen stat. Efter mer än 80 år av självstyrelse är det åländska självbestämmandet fortfarande enligt internationell expertis till övervägande del en kulturautonomi. Avsaknaden av inflytande över beskattning, sjöfart, bank och försäkring gör att Åland saknar de tunga instrument som är så naturliga för de övriga autonomierna i Europa. Resultatet är inte bara att Åland inte räknas som en ”riktig” autonomi utan betecknas som ett minoritetsskydd. Ålänningarna saknar samtidigt reella möjligheter att ta ansvar för sin egen utveckling.
Sammantaget skönjer vi alltså en bild av ett politiskt system där Åland hela tiden befinner sig i underläge och där bristen på respekt för självstyrelsens rättsliga förankring är uppenbar. Erfarenheterna har utvisat att ålänningarna med jämna mellanrum blir föremål för ett politiskt godtycke i Helsingfors, något som vi inom Sällskapet Ålands Framtid anser att inte är längre är acceptabelt.3. Vad händer nu?
Professorsutredning
På en annan plats på denna hemsida presenteras professorerna Dag Anckars och Barry Bartmanns rapport ”Ett ramverk för ett självständigt Åland”. På cirka 200 sidor och i totalt tio olika kapitel ger dessa två experter på världens mikrostater sina rekommendationer för hur visionen om åländsk självständighet kunde förverkligas.
Det finns anledning understryka att slutsatserna är utredarnas egna och inget som nödvändigtvis reflekterar åsikterna inom Sällskapet Ålands Framtid. Men som underlag för den fortsatta debatten om Ålands konstitutionella status är vi övertygade om att rapporten innehåller banbrytande faktaunderlag som i detalj kommer att påverka den tidigare så yviga debatten om vad självständighet egentligen betyder.
Bildande av förening
Parallellt med det övriga arbetet har gruppen inom Sällskapet Ålands Framtid beslutat stifta ”Förening Ålands Framtid r.f.” som ska ta över från Sällskapet det fortsatta ansvaret för den påbörjade processen mot självständighet.
Vi hoppas att även DU har intresse att vara med i föreningen och därmed ge ditt stöd till eller t.o.m. ditt direkta engagemang i detta viktiga framtidsarbete.
Alla medlemmar som betalt medlemsavgift kommer att kostnadsfritt erhålla ett exemplar av ovan nämnda utredning.
För att få bli medlem måste Du enligt finsk lag vara antingen finländsk medborgare eller bosatt i Finland. Detta betyder alltså att t.ex. svenska medborgare som bor på Åland kan intas som medlemmar..

Tillbaka

Kalender

Tyvärr finns det inte något evenemag just nu, kika tillbaka inom kort!