Hoppas HFD stoppar det huvudlösa slöseriet
Det huvudlösa slöseriet med skattemedel på kortruttsprojektet på västra Föglö fortsätter i oförminskad takt.
Nu har regeringen även ingått kontrakt för väg- och broentreprenaden för 26,5 miljoner euro. Före det ingick man ett avtal om upphandling av en elhybridsfärja för hisnande 66 miljoner trots att totalkostnaden på 15 år överstiger uppskattade kostnader med 40 procent eller 20 miljoner. Och än har vi lång ifrån sett slutet.
Miljoner bollas hit och dit utifrån starkt ifrågasatta uträkningar om att dessa gigantiska investeringar ska återbetala sig på sikt. Dessutom finns en uppenbar risk för att den nya färjan levereras för att stå obrukbar ifall de miljöskövlande byggprojekten med nytt färjfäste, vägar och bro till Gripö försenas till följd av besvär o dyl.
Elhybridfärjan kan nämligen inte sättas in på någon annan linje under tiden eftersom inget annat färjfäste kan ta emot eller ladda färjan.
Sitter i en rävsax
Politiskt sätter regeringen, stödd av Lib, S och MSÅ, såväl opinionen som oppositionen i en rävsax med att ingå bindande kontrakt för en lång tid framöver. De enda som kan stoppa detta fullständigt obegripliga projekt, som måste gå till historien som ett av de största – om inte det största – politiska bottennappen på Åland, är Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Eller regeringen själv.
Maktfullkomlighet är att inte lyssna på vare sig folket eller den politiska oppositionen. Att vinna ett val med löften om kortrutt och kommunreform innebär inte per automatik en fullmakt in blanco att blint regera efter eget gottfinnande. Och väljer man ändå att göra det, är det maktfullkomligt.
Demokrati att lyssna
God, folklig politik måste förankras efter hand för att uppfylla vad som anses vara en demokratisk process. Få ålänningar som röstade på Lib, S och MSÅ i senaste val hade väl inte ens i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig detta scenario där hutlösa summor kastas ut på en enda färjelinje, utan någon som helst redovisad helhetsplan för skärgårdstrafiken eller uppskattning om var det ska sluta.
Tunnelprojektet är intressant men är fortfarande behäftat med en rad frågetecken som bör rätas ut, bl a gällande standard och kostnad, för att Ålands Framtid ska kunna ta ställning. Det handlar inte om politisk feghet, utan om ansvar för vår generation och flera generationer ålänningar framöver.
Vad som däremot är uppenbart är att det krävs ett helhetsgrepp för skärgårdens utveckling där insatser för att stärka skärgårdskommunernas attraktionskraft och utveckling går hand i hand med en hållbar förnyelse av skärgårdstrafiken. Vår regering väljer alltså att göra precis tvärtom; bygga först och utreda sedan.
Domstol och sans
Det som nu kan rädda Ålands skattebetalare från denna politiska katastrof är att:
1) Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) senast den 1 november sänker hela eller delar av kortruttsprojektet, varpå de ingångna kontrakten förfaller.
2) Regeringspartierna kommer till politisk sans och utnyttjar klausulen att före den 1 november bryta samtliga ingångna avtal ifall HFD:s utslag inte ges inom den utsatta tidsfristen.
Som ansvarstagande ålänningar kan vi ju bara hoppas på att något av ovanstående scenarion blir verklighet. Om inte, går Åland en tung ekonomisk framtid till mötes, utan någon som helst helhetslösning för varken skärgårdens eller skärgårdstrafiken framtid.
Ålands Framtid
Hanna Segerström
Ove Andersson
Pelle Hägglund
Pia Eriksson
Hanski Ramström
Christina Johansson
Peter Sandberg
Peggy Eriksson
Jenny Sindén
Roger Pettersson