Ett Svenskpråkigt Åland

                                                           

 

.

 

Ett SJÄLVSTÄNDIGT ÅLAND 

                                  Vår långsiktiga vision                  Läs mer

 

.

 

Ett UTVIDGAT SJÄLVBESTÄMMANDE

Vi måste ta ETT större ansvar för Åland, när Den finska staten Låter bli

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Axel Jonsson

.

Ett enigt Ålands lagting framlade 2010 till Finlands regering och riksdag ett förslag om att Åland ska få en ny självstyrelselag av samma modell som den Färöarna har i Danmark.

Enligt den så kallade ramlagsmodellen, framtagen av Gunnar Jansson- kommittén, ges Ålands lagting rätt att överta behörigheter – undantaget finska statens kärnområden – som anses nödvändiga och viktiga för den åländska samhällsutvecklingen.

Finlands regering tillsatte en arbetsgrupp med uppdraget att undersöka om de åländska kraven var rimliga. I januari 2013 kom arbetsgruppens utlåtande där det sägs att varje överföring av befogenhet till Åland ”ska föregås av behovsprövning, konsekvensbedömning och förhandlingar”. Med andra ord säger den finska arbetsgruppen både direkt och indirekt nej till lagtingets eniga krav och att ingen betydande makt ska flyttas över från Finlands riksdag till Ålands lagting, ifall inte riksdagen får bestämma innehållet i lagstiftningen.

I samband med att den finska arbetsgruppen gav sitt yttrande uttryckte Gunnar Jansson i Hufvudstadsbladet besvikelse över ”att arbetsgruppen inte går med på det systemskifte hans kommitté föreslog”. Arbetsgruppen anser tydligen att riksdagen inte kan avstå lagstiftning i den mån som skulle vara möjligt om man följde vårt förslag, sa Jansson. Trots det menade Jansson att betänkandet bäddar för en hyfsad fortsättning.

Några dagar senare ställer sig Roger Jansson, ordförande i den åländska parlamentariska kommittén, i Ålandstidningen frågan: ”ska vi vidhålla vår ståndpunkt eller inte?”

Under förhandlingarna om ny självstyrelselag mellan Åland och Finland i den så kallade Ålandskommittén har det finska motståndet mot utökad självbestämmande fortsatt. Liksom den åländska kompromissviljan.

Det bekräftas av Centerns ordförande, Harry Jansson, som på höststämman den 7 december 2014 säger ”att till vissa delar kommer ålänningarna att bli riktigt överraskade över reformerna. På andra områden blir det lite besvikelse. Man får ge och ta.”

Av dessa uttalanden förstår man att det blir som vanligt då Ålands självstyrelselag ska revideras. Finland ger inte och kommer inte att ge ålänningarna den frihet som utlovades vid självstyrelsens tillkomst, att ”ålänningarna tillförsäkras möjlighet att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap, som icke utgör en egen stat”.

Innan årsskiftet har Ålandskommittén ett avgörande möte då fortsättningen av arbetet slås fast. Vad kommittén föreslår är inte känt men de signaler som ges väcker oro över att Ålands företrädare än en gång viker sig för statsmakten och att även kommande generation ålänningar inte får bestämma över sig själva. 

Jag hoppas verkligen att jag har fel.

Roffe Granlund



Rolf Granlund (ÅF)

.
Näringsminister, Fredrik Karlström, gick tidigt ut med att han ville ha ytterligare 1000 mjölkkor på Åland. Det låter kanske bra som en medveten satsning på lantbruket, men tyvärr slår en sådan specifik satsning fel mot hela näringen. 
 
För att en ko ska ge mjölk måste den få en kalv. Så länge det föds en kvigkalv leder det till en nyrekrytering bland mjölkkorna. Men men om det föds en tjurkalv, vilket det gör i ungefär 50 % av fallen, blir det problem med avsättningen om inte också köttgårdarna får möjligheter att satsa för framtiden. 
 
Under normala omständigheter föds tjurkalven upp på mjölkgården i ca 2-3 månader för att sedan säljas till en köttgård som föder upp den och sedan säljer den till slakteriet. Om mjölkgårdarna väljer att investera och anamma näringsministerns förslag om 1000 mjölkkor till kommer det inte med nuvarande förutsättningar att finnas kapacitet bland köttgårdarna att köpa tjurkalvar från mjölkgårdarna. Och vad händer då?
 
2Tjurkalv-2-feb-2011I både Danmark och Sverige har det redan gått så långt att mjölkbönderna, vid en kalvning, ringer runt i närområdet för att höra om det finns intresse för tjurkalven. Om det finns det föds kalven upp, med förlust, och säljs till en köttgård. Men om det inte finns intresse skjuts kalven!Känns det som en bra djurhållning? Känns det etiskt riktigt? Är det dit vi också ska sträva? Det tycker inte jag!
 
En annan problematik är marktillgången och möjligheten att bli av med gödsel som dessa kor kommer att producera. Hur är det tänkt att detta ska lösas?
 
Med andra ord måste mjölkgårdar och köttgårdar få samma villkor att utvecklas och investera om helheten ska bli bra, om djurhållningen ska bli bra, om de etiska värderingarna ska hålla.
 
Pia Eriksson (ÅF)
.

Jag tror att rätt många anföranden budgetdebatterna genom åren har börjat med orden ”Åland står inför stora utmaningar”. Och det är väl rätt naturligt, det skall vara en utmaning att styra ett självstyrt land. Däremot kan vi konstatera att utmaningarna just nu är ovanligt många. Men det är också intressant att lite fundera på hur de olika partierna tar sig an dessa utmaningar.

ÅF föreslår igen för tredje gången att regeringens verksamhetsutgifter nästa år minskas med åtminstone 5 procent. Att minska kostnaderna för landskapets verksamhet är det enda sättet att få ekonomin i balans, när behörigheten över skatteintäkterna saknas. Speciellt när också berättigade justeringar av klumpsumman uteblivit. En ekonomi i balans var denna regerings tidigare mantra. Hör vi något om det mera från lantrådet och finansministern?

Vissa politiker lär också igen kritisera oss för att vi inte beskriver i detalj hur dessa inbesparingar skall gå till. Men låt oss denna gång slippa den nonsens-debatten, utan förklara ni i stället hur lägger man ett detaljerat sparförslag på basen av det här budgetförslaget? Det finns ingen detaljinformation alls mera att tala om, inte ens en informativ tjänstetablå. Ingen jämförelse av kostnadsökningen från föregående år osv, osv. Det finns inget faktaunderlag i det nya budgetupplägget att bygga seriösa finansmotioner på. Jag förstår nog att det är just det som är meningen med hela upplägget. Men det är en farlig strategi att försöka dölja en dålig finanspolitik genom att mörka underlaget för förslagen.

Men från vår sida vill vi peka på i vilken riktning vi anser att den ekonomiska politiken bör gå. Speciellt när det ackumulerade underskottet för 2014 är hela 51,2 miljoner euro, ett underskott som ökar med ytterligare 8,8 miljoner euro i nästa års budgetförslag.

Jag vill med den bild som dyker upp på väggen bakom mig nu illustrera att något måste göras. Men för att också radiolyssnarna skall förstå vill jag beskriva bilden.

Den visar en jämförelse mellan andelen offentligt anställda på Åland, Finland och Sverige På Åland har andelen offentligt anställda vuxit från 28,2 procent år 1987 till 37,2 procent år 2012. Medan utvecklingen i både Sverige och Finland varit den rakt motsatta. I Sverige har andelen sjunkit från 34,7 procent år 1987 till 31,7 procent år 2012. I Finland har andelen sjunkit från 33,6 procent 1987 till 31,2 procent 2012.

Det sistnämnda är alarmerande på grund av att både Åland och Finland har samma intäktskälla för den offentliga ekonomin. Och det är än mer alarmerande pga att Finland under tiden anpassat sin offentliga sektor till en tuffare ekonomi medan Åland kontinuerligt utökat densamma. Detta är inte en hållbar ekonomisk politik och det är inte att ta de utmaningar vi står inför på allvar.

Graf-offentig-sektorSammanfattningsvis visar bilden att andelen offentligt anställda ökat med 32 % på Åland medan den minskat med –9 % i Sverige och minskat med –7 % under samma tidsperiod. Bilden visar också att något måste göras.

Och det kan jag försäkra att ÅF är beredda att göra. Och jag kan också försäkra att till skillnad från tidigare oppositionspolitiker som nu stöder regeringen kommer vi att driva samma ansvarsfulla politik även i regeringsställning.

Jag sade inledningsvis att Åland står inför stora utmaningar. Men Åland saknar fortfarande en jobbpolitik, det är något ÅF anser att behövs. Vi har en stark lönsamhetskris i hela livsmedelsklustret, chippstillverkningen undantagen. Vi har svaveldirektivets införande som kommer att pressa en redan hårt trängd sjöfartssektor, vi har en snart intill vettlöst tungrodd och dyr byråkrati som drabbar företagen och speciellt småföretagen, dessutom med högs tillsynsavgifter. För att motverka det här behövs en kraftfull politik. En politik dagens LR saknar. De enda anslag på näringsavdelningen som ökar är arbetslöshetsersättningarna där vi nu är uppe i 4,1 milj. euro.

Vi har haft ett näringspolitiskt spörsmål på gång en längre tid. En debatt som grundstött pga av Vårdöbron och andra problem. Den viktiga debatten blir nu efter budgetdebatten och jag tror att en nyskapande jobbpolitik, näringspolitik om vi kalla det så förtjänar en egen mässa.

Vi kan konstatera att inte heller detta är hållbart och låt mig använda det som en åsnebrygga som tar oss vidare till miljön.

I budgetförslaget finns ett stycke om de fyra hållbarhetsprinciperna. Exakt samma stycke som ingick i landskapsregeringens meddelande om ett hållbart Åland 2051. Således har landskapsregeringen helt struntat i finans- och näringsutskottets betänkande i frågan som antogs till på köpet enhälligt av lagtinget. Dessutom uppmanade utskottet i betänkandet landskapsregeringen att utarbeta en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av en ständig och jämn BNP-tillväxt och att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden. Det är inte hållbart att reglera förutsättningarna för en sektor på ett sådant sätt att verksamheten bara flyttar från eller läggs ned på Åland och bedrivs i Ålands närområden istället.

Det här mina damer och herrar var ett enormt viktigt ställningstagande av lagtinget. Vi fick ett synnerligen flummigt ”hållbarhetsmeddelande” från LR. Det här styrde FNU upp på ett förtjänstfullt sätt och fick faktiskt in lite substans i ärendet. Men här står vi två månader senare kan konstatera att vi har en regering som inte bryr sig om de beslut lagtinget tar. Det är ju lätt att lägga ett ”snömosmeddelande” om att Åland skall vara hållbart 2051, men  lägger inte två strån i kors för att uppnå målet, Det har inte kommit ett eget lagförslag inom miljöområdet som tillfört någon konkret miljönytta under den här mandatperioden. Däremot har kopieringsapparaten gått varm och byråkratin svämmat över alla bräddar.

En aktiv miljöpolitik kräver konkret handling. Därför vill ÅF lyfta en viktig miljöfråga i en av våra finansmotioner. Det har länge och är fortfarande tillåtet att tömma allt avloppsvatten från fartyg i Östersjön. För oss är det fullständigt oacceptabelt. Med tanke på att passagerarfartygen transporter över 90 miljoner människor årligen är det en betydande belastning på Östersjöns redan sårbara miljö.

Östersjön har ändå utsetts som ett särskilt känsligt område där strängare krav på utsläpp av toalettavfall från passagerarfartyg kommer att gälla. För att reglerna ska kunna träda i kraft – för nya passagerarfartyg från och med 2016 och existerande passagerarfartyg från och med 2018 – behöver länderna runt Östersjön meddela IMO om att det finns tillräckliga mottagningsanordningar för toalettavfall i hamnar som trafikeras av passagerarfartyg.

HELCOM skulle på sitt senaste möte i Riga 4-6 november ta beslut om att meddela IMO att Östersjöländerna är beredda och har de mottagningsmöjligheter som krävs för att IMO ska förbjuda utsläpp från fartyg enligt tidtabellen jag nämnde. Tre länder Ryssland, Polen och Tyskland motsatte sig emellertid av olika skäl detta beslut.

Här ligger frågan nu. Därför måste landskapsregeringen aktivt driva på så det blir ett totalförbud mot dumpning av toalettavfall i Östersjön. Här kommer ÅF att ligga efter er med blåslampan. Här kan Åland profilera sig internationellt genom att ställa sig på barrikaderna.

Avslutningsvis kan vi konstatera att med den regering vi har idag så har vi en finanspolitik, en näringspolitik och en miljöpolitik som inte är hållbar och det är inte att ta de utmaningar vi står inför på allvar.

Åland och ålänningarna förtjänar bättre. Vi måste få till en politik med verkligt innehåll och engagemang som är hållbar och ansvarsfull. ÅF är beredda att ta det ansvaret. Vi kommer att ha fullt fokus på att ingå i nästa regering. Det här håller inte längre. Vi måste få till stånd en förändring.  Åland och ålänningarna förtjänar det.

Anders Erikssons gruppanförande i lagtingsdebatten 18.11.2014

.