Ett Svenskpråkigt Åland

                                                           

 

.

 

Ett SJÄLVSTÄNDIGT ÅLAND 

                                  Vår långsiktiga vision                  Läs mer

 

.

 

Ett UTVIDGAT SJÄLVBESTÄMMANDE

Vi måste ta ETT större ansvar för Åland, när Den finska staten Låter bli

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brage Eklund

.

Ålands regering måste vara beredd att försvara vårfågeljakten i EU-domstolen om det behövs.

Oklara politiska förslag om tillfälliga uppehåll blir i regel snabbt permanenta och ett bestående jaktstopp skulle förgöra en del av det åländska folkets identitet som ett tusenårigt skärgårdsfolk som i alla tider har levt i och av havet.

Den åländska jakten ryms inom fågeldirektivets undantagsmöjligheter med god säkerhetsmarginal. Då den jaktbara kvoten uppgår till mindre än en procent av ejderstammens naturliga dödlighet uppfyller vi kravet på att jakten ska bedrivas i liten skala. Minskar stammen minskar vi ju också den jaktbara kvoten i motsvarande grad.

För precis som Jens Harberg förtjänstfullt visar i insändaren ”Låt oss ha kvar vårjakten på Guding” i Nya Åland den 23 mars 2016, varierar stammens storlek naturligt över tid och jaktpolitiken bör därför inte kastas om efter varje liten förändring i populationen.

Varjakt1-webbÅr 2016 fälldes så lite som 2 400 ejderhanar av en total kvot om totalt 3 800 fåglar. Den totala stammen uppgår till nästan 1 000 000 fåglar. Samtidigt fäller den åländska jägarkåren årligen över 5 000 mårdhundar och 700 minkar enligt regeringens beslut ”Riktlinjer för beviljande av tillstånd till jakt på ejder under tiden 1.5-20.5.2016.”

Dagens viltvårdande insatser överväger således med råge jaktens eventuella negativa inverkan på ejderstammen, något som EU-kommissionen själv uttryckt att man måste beakta.

När Lissabonfördraget antogs stärkes kravet på att EU ska beakta medlemsstaternas nationella särarter. I artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen stadgas: ”Unionen ska respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret.”

Den åländska vårfågeljakten är just ett sådant nationellt karaktärsdrag som bottnar i vår tusenåriga historia som ö-folk.

Vidare stadgas i artikel 5 att ”enligt proportionalitetsprincipen ska unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen.” Kan kommissionen verkligen mena att den småskaliga åländska vårjakten på ett proportionellt sätt äventyrar fågeldirektivets syfte?

Särskilt när den i sin ytterst begränsade och välavvägda form är en tydlig förutsättning för de betydande viltvårdande insatser som sannerligen främjar direktivets syfte?

Istället för att ge efter för EU-kommissionens maktpolitik och slutligt avskaffa vårjakten, bör regeringen med fötterna stadigt förankrade på våra åländska klippor avvisa kommissionens orimliga tolkning från Bryssels betongkvarter och omedelbart fatta beslut om årets vårjakt. För att ytterligare betona att vi flexibelt anpassar jakten efter stammens utveckling bör givetvis kvoten minskas.

Det är beklagligt att EU väljer att inte tolka fågeldirektivet enligt sina egna grundläggande principer. Att kommissionen väljer att ta strid för en försvinnande liten andel av de åländska gudingarna riskerar att bli direkt kontraproduktivt. Om inte kommissionen lyckas ta det till sig, ska vi visa det svart på vitt i EU-domstolen.

Axel Jonsson

Brage Eklund

Ålands Framtids lagtingsgrupp

Ung Framtid tar plats i den nya styrelsen

Ett 20-tal personer deltog i Ålands Framtids årsmöte på Självstyrelsegården i måndags kväll, som inleddes med ett föredrag av förvaltningschef Dan E Eriksson och avdelningsjurist Ida Hellgren om de olika ekonomiska modeller som ligger till grund för diskussionerna i Ålandskommittén.
- Man kan konstatera att det faktiskt finns realistiska alternativ till dagens klumpiga klumpsummesystem, och om inte förr har den förestående Sote-reformen visat på det skriande behovet att peka ut en annan färdriktning, säger ordförande Axel Jonsson.

Jonsson omvaldes enhälligt som ordförande för Ålands Framtid. Det innebär att han får förtroendet att leda partiet för femte året i rad. En nyhet är att den nya ungdomsgruppen Ung Framtid reserverats en särskild ungdomsplats i styrelsen.

Maxpriset som en god partikamrat för tilldelades välförtjänt Hanna Segerström. Lika välförtjänt fick Axel Jonsson motta Thussediplomet för sitt enträgna arbete i Ålandskommittén.

Sammantaget valde årsmötet följande styrelse för perioden fram till nästa årsmöte våren 2017:

1) Ordförande
Axel Jonsson (återval)

Ordinarie ledamöter
Peggy Eriksson (återval)
Hanna Segerström (återval)
Sandra Boström (ny)
Jesper Sindén (ny)
Anders Eriksson (ny)
Jonny Landström (återval)
Magnus Jansson (återval)
Pia Eriksson (återval)
Rolf Granlund (återval)
Hugo Holmberg/Ung Framtid Åland (ny)

Suppleanter
Ove Andersson (2015: ordinarie)
Lisa Gustavsson (återval)
Lena Andersson (ny)
Sören S Karlsson (återval)
Love Pahlman/Ung Framtid Åland (ny)

I Ålands Framtid får man ibland lära sig konsten att inte säga "Vad var det vi sa?" för ofta. Idag kostar vi dock på oss att bifoga en klockren framtidsanalys som Anders Eriksson gjorde angående självstyrelsens framtid i en artikel i Ålandstidningen den 21 mars 2013:Komprimerad ÅT-artikel


Den föregående veckan var dramatisk för Åland. Inte nog med norska chipsbeslut som kan drabba många ålänningar både direkt och indirekt. Dessutom blottade Helsingfors återigen sin Ålandspolitik.

För ungefär ett år sedan beskrev jag det försenade vindkraftsstödet som respektlös politik från våra vänner i Helsingfors, vilket märkligt nog väckte stor kritik från den åländska regeringsbänken.

Jag grundade då mitt resonemang på att man aktivt hållit Åland utanför stödsystemet trots att vi har varit med och finansierat det varje år. Finland tog nämligen bort en skattebefrielse på vindkraftsel 2009 uttryckligen för att finansiera stödsystemet. En skatt som vi ålänningar alltså har varit med och betalat sedan dess med stora belopp, men som vi endast får en bråkdel tillbaka av. Åländska miljoner rakt i fickorna på finska vindkraftsbolag enkelt uttryckt.

Att man aktivt fördröjde en åländsk medverkan var därför totalt respektlöst. Och de finska politikernas beslut att nu helt utesluta Åland? - ja det förbjuder min uppfostran mig från att kommentera.

Den föregående veckans händelser är en tråkig men nödvändig påminnelse om att vi måste sluta lita på att andra ska säkra en framgångsrik utveckling för vårt samhälle och lita mera på oss själva. Vi behöver helt enkelt ta ett större ansvar för vår egen framtid.

Jag hoppas därför att vår åländska regering lägger fram ett förslag på att vi från och med nästa år betalar våra skattepengar direkt till självstyrelsen. Lagförslaget har åtminstone en säker röst i lagtinget.

Sen kan presidenten och högsta domstolen skrika så mycket de orkar om självstyrelselagens behörighetsfördelning. Varför ska vi godtroget låta oss begränsas av en självstyrelse som uppenbarligen behandlas helt utan respekt från andra hållet?

Axel Jonsson

Partiledare
Ålands Framtid

 

.

FinlandÅland
Visst ska vi sköta vår egen ekonomi!

”Ska vi fortsätta med en ’renoverad’ klumpsumma eller ska vi gå in för att Åland finansieras med de skatteintäkter vi själva genererar?” Det frågar sig ekonomen och tidigare lagtingsledamoten Karl-Johan Fogelström (S) på insändarplats. Han ger sedan partikollegan Barbro Sunback välkommet flankstöd när han med goda motiveringar tydligt svarar på sin egen fråga och klarerar att det är dags för Åland att nu börja leva på sina egna meriter.

Att Socialdemokrater och Ålands Framtid sida vid sida konstaterar att vi successivt måste börja frikoppla oss från den offentliga finska ekonomin visar med all tydlighet att det inte handlar om en höger-vänster fråga. De samhällsekonomiska motiven är nämligen klara. ÅSUB:s knappa halvåret gamla kalkyler visar att de skattepengar Åland historiskt har generat med klar marginal överstiger de medel klumpsumman har inbringat. Blickar vi dessutom framåt gör ÅSUB slutligen en prognos som indikerar att Åland skulle ha hela 20-70 miljoner högre skatteintäkter i förhållande till ett bibehållet klumpsummesystem år 2025. Hur ser det då ut i nuläget? För 2016 uppskattar ÅSUB att våra åländska skattepengar överstiger  klumpsummesystemet med 23,1 miljoner. Jämför det med finansminister Mats Perämaas (Lib) mål att strukturellt spara 15-20 miljoner under mandatperioden.

Vi har nu levt med klumpsummesystemet i över 20 år och det råder stor åländsk politiskt enighet om att det fungerar oacceptabelt på grund av otaliga finska regeringars förmåga att gömma sig bakom finansministeriets resoluta ovilja att följa självstyrelselagen och omförhandla avräkningsgrunden.  Med andra ord tvingas Åland nu ta till nödvändiga sparåtgärder som vi egentligen inte förtjänar. Istället för att fortsätta lägga våra politiska, personella och intellektuella resurser på att rubba finansministeriets korslagda armar är det dags att skapa en självstyrelse där vi lägger all vår kraft på att utveckla den åländska ekonomin genom progressiva regelverk som skapar konkurrenskraft och därmed säkerställer en långsiktigt hållbar finansiering av vårt välfärdssamhälle.

Ålandskommittén bör därför gå in för att vi på Åland år 2022 erhåller de skattepengar vi genererar baserat på de finska skattelagarna och därefter successivt övertar behörigheten att justera skattesatserna när Ålands folk ser behov och möjligheter att så göra. Ett nytt och mera fristående system skulle självklart innebära att vi åtar oss ett stort politiskt ansvar, men tveklöst ge oss nya intäkter som med klok förvaltning ger frihet och potential att stärka såväl den offentliga åländska ekonomin som det åländska näringslivet på lång sikt. Som finansminister skulle jag därför slutligen ställa mig frågan:
Har vi råd att låta bli?

Axel Jonsson

Partiledare för Ålands Framtid

.